Fina bokfynd...

Den enes skräp är den andres skatt! Jag gjorde fina bok fynd på Myrorna häromdagen.

Loppisar, myrorna och liknande är fina fyndplatser för böcker. I bland har man tur och kommer över intressant litteratur väldigt billigt.

Boken Ädelmetaller för det facila priset av 20:- måste betecknas som en riktigt fynd. Även diamanter för 40:- går under fynd kategorin tycker jag.

Jag har även beställt en tegelsten från Amazon. Tyvärr får jag den inte förrän efter jul :-(

Kantigt guld

Enligt gängse normer ska långtransporterat guld vara rundare än korttransporterat. Guld är väldigt mjukt och rundas/smids när det flyttar sig i vattendraget. Det gäller garanterat för större klumpar som har en egen tyngd och smider sig själv så att säga. Men gäller det även för mindre korn så kallat mikroguld?

Nedan följer bilder på guld i storlek 0,1-0,5mm från 3 olika vattendrag. Bilderna är tagna med samma förstoring så de relativa storlekarna på kornen är riktiga.

Vattendrag 1. Liten kort bäck som går i moränlandskap. Såvitt jag kan först borde inte guldet kunna transporteras mycket längre än max en km.

Vattendrag 2. Norrländsk större å som eroderat och grävt ner sig i isälvsavlagringar. Transportsträckan är okänd då en isälv kan föra med sig material långt ifrån. Materialet kan också komma från en lokal källa. 

Vattendrag 3. Större älv som eroderat och grävt ner sig i isälvsavlagringar. Transportsträckan är okänd då en isälv kan föra med sig material långt ifrån. Materialet kan också komma från en lokal källa.

Jag har svårt att dra några säkra slutsatser. Skärpan i det billiga USB mikroskopet räcker inte riktigt till. Möjligtvis att man kan ana att det som jag påstår är korttransporterat är det som ser mest kantigt ut. Fast det är svårt att avgöra då skärpan är olika även för bilder som visar samma guld.

Dalmasen minns............ Öppna Nordiska Inomhusmästerskapen

Smedjebacken, 13 Februari 2010.

Denna kalla februari dag åkte jag och kollade på en guldvaskartävling i Smedjebacken, som ligger i södra Dalarna. Tävlingen hölls i gamla mekens lokaler där man anordnat med fullstora tävlingsbassänger inomhus.

Svenska Guldvaskarförningen var representerad med flera deltagare och hade också försäljning av lite guldvaskarartiklar. Många Finländare fanns också på plats och man kunde höra lite "perkele" här och där när saker inte gick som det var tänkt. En del finnar var också lite högljudda av en annan anledning. De hade ju åkt finlandsfärja och utnyttjat det förmånliga priset på skattefri öl....... Stämningen var i alla fall trevlig och uppsluppen.

Ken Karlsson, flerfaldig världsmästare

De tävlande fick en hink med grus som var preparerad med ett okänt antal guldkorn, vanligen 7-10 och samma antal för alla, och ska efter signal vaska ur gruset så fort som möjligt. Därefter ska guldkornen pillas in i ett plaströr. När alla kornen ligger i röret om man anser att man är klar sträcker man upp pannan i luften och ropar. Tiden det tog att vaska antecknas av sekretariatet. Därefter läggen man röret i pannan så alla kan se det och man får inte röra detsamma innan antal korn är kontrollerade av en domare. Finner domaren att något korn fattas bestraffas man med 3 minuters tillägg per korn!

Då jag var där och kollade på lördagen då det var kval inför söndagens finaler tog de bästa guldvaskarna det lite lugnt och körde på säkerhet. Ett missat korn kunde ju innebära en missad final! De bästa hittade alla korn på lite mer än en minut!

Pannorna som används skiljer sig en del från de som vanligen används. De är mycket större och grundare. Normalt är rillor runt om och inte bara framtill som de normala pannorna. Tekniken är också helt annorlunda. Den sker med cirkulära rörelser och lite sida till sida då och då. Guldkornen som ska vara minst en mm i storlek är lite lättare att hitta det normalt mindre guldet man kan hitta i naturen. Därför kan man ha en annan teknik.

En trevlig och lärorik dag var det i alla fall.

Dalmasen minns............ Sundsvallsresan

Nu i mörka November känns det skönt att drömma sig tillbaka till semesterns guldvaskningturer. Den intressantaste var nog den till Sundsvallstrakten. Efter att hängt på Guldforum, en eminent hemsida för den vaskintresserade, hade jag blivit itutad att det skulle finnas vaskbart guld i Sundsvallstrakten.

Boende ordnades vid Lögdö Bruk och färden från Falun kunde påbörjas.

Väl på plats började undersökningen av åns grus nästan genast. En panna, två pannor.... flera pannor och flera ställen. Inget guld! Hade jag blivit lurad? Efter lite påfyllning av magen och studium av diverse kartor så åkte jag uppströms för nya försök.

Från parkeringen var det en rejäl nedförsbacke ner till ån. Nedkommen till ån vadade jag ivrigt, som en utter på jakt, ut till en grusbank mitt i ån och tog mina prover. Första pannan - tom! Andra pannan - tom! Var sjutton ÄR guldet undrade jag efter 10 resultatlösa pannor. Inte kan jag väl ha blivit lurad? Nej, det kan inte vara möjligt tänkte jag, fast lite konstigt var det allt att personen som talat sig så varm över ån helt plötsligt inte gick att nå på mobilen......... Det hela fick sin förklaring senare fast det är en annan historia.

Provtagningen fortsatte på flera ställen men jag måste ha träffat åns sämsta plats för varje panna var tom. Till slut, i ren desperation, så vadade jag ut till ett par rejäla stenar mitt i strömmen och tog mina prover bakom dessa. Och se på sjutton, var det inte ett litet guldkorn i alla fall! Jag fortsatte att gräva bakom stenarna och lyckades hitta ytterligare ett korn i den tilltagande skymningen. Resan var räddad! Guldet fanns, nu var det bara att hitta något bättre ställe att leta på.

Efter att provat på flera platser efter ån kunde jag konstatera att det verkligen gick att hitta guld i ån. Resultat var lysande eller katastrofalt beroende på hur man ser på det. Jag som är van att bara hitta något enstaka korn lite då och då var glad som en lärka då var och varannan panna innehöll något litet nästan mikroskopiskt guldkorn. Antalet var över förväntan men storleken! Det största kanske 0,5 mm och tunt som ett löv och de allra flesta 0,1-0,2 mm stora och lika tunna. Jag undrar vad allt guld jag fann vägde? I absolut bästa fall 0.1 gram troligen mycket mindre!

Oj, tog kameran själv ett kort?

Hmm, få se nu. Bilresa 100 mil, 5 nätter på vandrarhem, äta på gatukök osv. Räknar man rent ekonomiskt var det en katastrof men upplevelsen var fantastisk, särskilt när jag satt med näsan i pannan och hörde plask lite uppströms. Över ån vadar en stor älgtjur, säkert en 14 taggare, mindre än 50 meter ifrån mig. Naturligtvis så var kameran i ryggsäcken!

Jag hoppas att få återkomma till ån och hitta de stora guldkornen som kanske gömmer sig i gruset.