Enkel Vattenkikare

Här är ett smart tips som jag lärde mig i somras av Andreas från Timrå. Jag tror att Andreas i sin tur lärde sig knepet i norra Finland.

Flaska och kniv behövs

När man kör en ränna kan det vara intressant att se eventuella guldkorn och hur gruset rör sig. Normalt är det svårt att se igenom den strömmande vattenytan. Det glänser och det oroliga vattnet gör sikten begränsad. Man behöver en vattenkikare!

Svårt att se

En vattenkikare kan enkelt tillverkas av en PET flaska. Man skär helt enkelt bort halva flaskan men spar halsen intakt. Nåja, skär helt enkelt är kanske att ta i. Varning utfärdas, kniven slinter lätt i den sega plasten. Bäst är kanske att såga?

Nu ska vi se.....

Hur som helst är användningen den enklast tänkbara. Lägg bara flaskan på ytan och vips så ser du klart vad som händer. En varning, lägg bara flaskan på ytan. Om du trycker ned den för djupt finns risken att du ändrar strömningen i rännan och eventuellt guld kanske smiter iväg.

Kristallklart!

Här har jag använt en rund flaska men jag tror om du tar en platt flaska a´la modell fickplunta så får du ett större siktfönster och minskar risken att guldet smiter då inte behöver trycka ned flaskan så djupt för att se.

Lycka till med era vattenkikare!

In Memorian

Jag nåddes för några dagar sedan av den sorgliga nyheten att Björn har avlidit. Björn Hallgren avled i sviterna efter en trafikolycka. 

Björn drev den utmärkta webbsidan Guldforum.se där vi guldvaskarintresserade kunde chatta och diskutera.

Jag träffade aldrig Björn personligen men hade en del kontakt via nätet. Jag hoppas att Björn har det bra där han nu befinner sig och att det går att finna guld även där.

Begravningen sker 27 December 2011.

Jag saknar verkligen Björn och hans guldforum.se som var en träffpunkt för oss guldvaskare. Jag hoppas på ett under så att webbsidan drivs vidare på något sätt.

Vila i frid Björn

SGF Vaskträff vid Marnäs 24 Aug 2011

Marnäsån är en vacker å som ligger några mil norr om Falun. Ån är väl inte känd för sina stora guldfynd men är man ihärdig kan man faktiskt hitta ett och annat litet guldkorn.

Far och jag åkte på förmiddagen mot Marnäsån och den hägrande vaskträffen som SGF anordnade. Vi åkte inte direkt till lägerplatsen utan tänkte testa ett område mer nedströms först. Där har vi hittat ett par korn förut.

Vi körde hinkkoncentratorn ett bra tag innan vi vaskade ur och kollade vad vi eventuellt hittat. Trots noggrann vaskning visade det sig inga guldkorn..... :-( Vi provade lite halvhjärtat på ett par andra ställen med lika magert resultat. När vi fått nog så åkte vi mot lägerplatsen för att kolla in läget.

Väl på plats så såg vi att det var flera andra lycksökare (guldvaskare) där. Det visade sig att att åtminstone ett par guldkorn kommit upp ur ån! Guldkornen var också, i mitt tycke, av rejäl kaliber! Jojo, nu blev det nästan lite guldfeber....

Fina guldkorn

Efter att vi vilat lite så åkte vi och kollade när K-Å körde sin dredge i ån. Guldlyckan var si så där men något litet korn blev det allt.

När det blev lite senare på kvällen så samlades alla runt brasan. Vi grillade korv och de övriga gjorde det samma eller grillade kött. När vi satt vid brasan kom ett par "eftersläntare" som haft förhinder på dagen.

Efter att dessa också fått i sig lite korv så skulle det grävas guld i det tilltagande mörkret. De skulle prova på det ställe som redan gett ett par fina korn. Flera var intresserade så det blev lite publik när de grävde. Förutom vi guldvaskare var det också en väldigt närgången fladddermus. Antagligen tyckte den om de myggor som sett ut oss som deras mat. Det var ju ett arrangemang som vi båda tjänade på, fladdermusen blev mätt och vi fick färre myggbett!

Nu blev det ju inte så mycket grävning i lampornas sken så guldkornen uteblev denna gång. Fast det var ju roligt och spännande med lite kvällsvaskning.

En minnesvärd och trevlig dag!

Oreälven i höstskrud

Vasksäsongen börjar dra sig mot sitt slut och kylan börjar komma. Fast egentligen är ju hösten en bra tid för guldvaskning. Man badar inte i svett och svär inte över attackerna av mygg, knott och broms. Det som är lite besvärligt är att det sämre ljuset gör de eventuella små guldkorn som behagar visa sig blir svårupptäckta.

Efter att sett väderleken, där de utlovade sol, bestämde jag mig att ta en extra semesterdag som skulle utnyttjas för guldvaskning. Det blev en tur till Oreälven. Säsongens sista dit?

Oreälven i höstskrud

Höstflod

Det var jag och far som grävde. Då det var väldigt mycket vatten i älven och det inte gick att gräva i strandkanten så åkte vi till SGF:s inmutning. Där gräver man på land en bit från älven.

Översvämning

Jag provade en ny grop. Det började bra med ett hyggligt korn och några mikro på bara 40 liter grovsiktat material. Materialet kördes genom hinkkoncentratorn.

Efter att stärkt oss lite med mat och dryck så gjorde vi ett nytt ryck. Nu gjorde vi 80 liter grus innan den spännande finvaskningen. Nu blev ju inte resultatet vad jag hoppades utan bara ett par små mikro.

Efter lite funderande gick vi till min "gamla" grop. Här hade det minsann varit aktivitet under sommaren. Undrar vem/vilka som grävt gropen nästan dubbelt så stor som den var när jag lämnade den sist? Med tanke på den storleken på utgrävningen kan man ju tro/hoppas att de gjort fina fynd.

Sikthink är bra att ha så man inte behöver bära ofyndigt grovt material i onödan.

Siktat o klart.

Nu hör det ju till saken att gropen från att från början varit förträfflig blivit sämre och sämre. Om jag minns rätt så blev jag helt utan sista gången i fjol. Kanske hade de grävt bort det ofyndiga materialet och kommit in i ett nytt guldförande område?! Jag provade två hinkar, jo minsann, två små korn glimmade i pannan. Det är bra att veta inför kommande turer att det ännu finns guld i gropen......

Liten gruvprospektering

Jag såg att en gruva i Faluns närhet hade haft ett innehåll av guld när den bröts..... Det måste följas upp!

Efter en liten tur med bilen parkerades den på en vändplan där den anständiga grusvägen slutade. Promenaden på den återstående "oanständiga vägen" tog några minuter innan jag kom fram till den gamla ödegruvan.

Gammalt gruvschakt

Gruvan bestod av flera gamla inhägnade schakt. Efter en liten rundvandring såg jag att det var fler än jag som varit intresserad av platsen. Jag hittade spräckta stenar och borrhål efter gruvbolagens prospektering.

Borrhål med röd hatt

Spräckt sten med svavel/kopparkis. Åhhh, om det gula glänsande vore guld.........

Efter en liten undersökning av den intressanta platsen fylldes ett par plastpåsar med det materialet på platsen som såg ut att vara mest vittrat. Jag tror att ju mer vittrat materialet är dess bättre. Eventuellt guld blir kvar och svavel/kopparkisen vittrar bort och frilägger guldet. Jag har hittat guld vid gamla gruvor förr följande den teorin.

Hur många har vaskat på en väg???

Det fanns inget vatten på platsen så plastpåsarna som kändes någorlunda OK från början blev rejält tunga efter några hundra meter. Till slut kunde jag avlasta armarna, som nu liknade ett par långa aparmar, när jag kom fram till ett par rejäla vattenpölar på vägen. Där kunde jag grovvaska materialet. Pga av det tilltagande mörkret så tog jag hem koncentratet för en närmare inspektion. Resultatet blev inte vad jag hoppades utan kanske mer vad jag misstänkte...... Nada guld! "Fyndet" jag gjorde gjordes inte i vaskpannan utan i TV fåtöljen......??!! Nu var det dock inte något gyllende utan en otäck älglusfluga som kröp i nacken! Huga!

SGF Vaskträff på Oreinmutningen 6 Aug 2011

Sommarens vaskträffar brukar vara trevliga tillställningar. Denna gång var platsen Svenska GuldvaskarFöreningens, SGF, inmutning vid Oreälven.

Inmutningens namn

Vaskträffen började med lite tvivelaktigt väder. Regnet öste ned då flera skurar passerade. Då var det bara att avbryta vaskandet och ta skydd i skogen.

Regnet öser ner!

Efter ett par timmar slutade regnet och det sprack upp och blev fint väder. Det blev febril guldvaskaraktivitet i buskarna. Idag var vi 7 st guldgrävare som letade aktivt. En person vaskade ett tag och provade sedan fiskelyckan. Redskapen som användes var olika modeller av high bankers. En high banker kan enklast beskrivas som en vaskränna som står på land och där vattnet pumpas till rännan. Rännorna är effektiva men tyvärr så låter de bensindrivna pumparna i mitt tycke väldigt illa. Själv så använde vi den batteridrivna och tysta hinkkoncentratorn. Dess kapacitet är inte lika stor som de bensindrivna men är det inte alltför lättgrävt så spelar det ingen roll.

Dagens lyckosammaste guldvaskare.

Finvaskning efter att hign bankers gjort sitt jobb.

Efter en stund hade alla funnit något guld. De lyckosammaste, paret från Gävle, fann två verkligt fina korn och några små på en inte för allt lång stund. De två kornen var säkert väl över 1 mm. Vi själva fann 8 korn varav ett par tre var av bättre kaliber.

Träffen avslutades för vår del med grillning vid tältplatsen. Paret från Gävle hade tagit med lite smakprov på den dåliga luft man kan känna från pappersbruken efter norrlandskusten. Sin vana trogen åt de SURSTRÖMMING!!!!

Nöjda efter, i min smak, sin tvivelaktiga måltid

Vi åt Bullens Pilsnerkorv som fått koka i sitt eget spad. Enkelt men gott!

Röken höll myggen på avstånd

Dagen avslutades för vår del med en trevlig samvaro vid brasan. Sedan åkte vi hem till Falun igen. De flesta andra fortsatte festligheterna efter att vi lämnat dem i skymningen. De sov sedan över i husvagn eller tält.

En trevlig dag att minnas!

Prospektering med Andreas

Så var det då äntligen dags för en prospekteringsträff med Andreas. Andreas, "Elgreba" har jag träffat genom diskussionsforumet http://www.guldforum.se.

Vädret var utmärkt, soligt men kanske lite onödigt kvavt.
Tanken med prospekteringen var att vi skulle vaska guld och sedan försöka leta lite efter källan till guldkornen.

Vi träffades vid ån och gick sedan till ett av Andreas specialställen. Väl framme var vi så sugna på guld att vi genast fyllde våra vaskpannor med grus och vaskade med stor iver. Mängden grus i pannan minskade och den myckna svartsanden började dyka upp. Jomenvisst, var där inte ett litet guldkorn? Lite mer finvaskning avslöjade flera små korn i pannan. De blänkte så vackert mot den blå bakgrunden i pannan!

Nu ska vi se...

 Efter några pannor hade den värsta guldfebern lagt sig och vi gick och letade efter källan till guldkornen. Andreas hade redan sin teori klar på varifrån kornen kom så vi gick upp en bit på land och grävde. Hålet vi grävde kan väl kanske liknas vid en mindre varggrop. Svetten lackade, myggen surrade och bromsarna bet. Efter ett tag var min rygg alldeles knölig av alla bett. Till slut blev gropen så djup innan vi nådde grövre material att det blev svårt att ta upp materialet med spadarna. Detta åtgärdades genom att Andreas lämnade mig ensam på platsen som "mygg och bromsmat". Själv gick han och hämtade en fyllhammare så att vi kunde få upp gruset ur gropen.

Andreas i varggropen

En hink och plastpåse fylldes med förhoppningsvis guldförande material och bars ned till ån för vaskning. Det visade sig att det var mycket jobb för lite men ett par supermikro guldkorn innehöll materialet i alla fall.

Därefter var det dags för lite förfriskningar, dvs mat och öl. Min mat var av det lyxigare slaget, mycket bättre än jag normalt brukar ha med mig. Jag smorde kråset med kycklingspett och currywok. Vad Andreas åt nämner jag inte man han tackade inte nej till sista ölslatten och kycklingspettet..... Vi satt och mådde bra ett tag i solskenet innan vi beslöt oss att testa den medhavda vaskrännan. Som vanligt var det ett bestyr innan rännan fungerade som den skulle. Var inte vattnet för djupt så var det inte tillräckligt strömt. Det hela löstes till slut genom att vaskrännan gillrades upp på en flat sten på djupt och strömt vatten. Rännan hölls sedan fast en liten stock. Inte så snyggt men det fungerande!

Jag vid vaskrännan

Vi skickade siktat material igenom rännan tills vi tröttnade. Därefter vidtog den spännande slutvaskningen. Jodå, rännan fungerade bra, särsklilt på att fånga svartsand..... Mängden svartsand var alldeles för stor för att eventuella guldkorn skulle gå att upptäcka. Svartssandsmängden reducerades genom att jag försiktigt vaskade av detta in i en annan panna. Andreas kollade den avvaskade svartsanden en gång till så att inget guld smet. Efter en stund så var mängden svartsand hanterbar. Vi delade broderligt på återstående svartsand och finvaskade tills bara guldet återstod. Jojo, fångsten var mycket bra, åtminstone tycker jag det som kommer från guldfattigare områden.

Fint resultat

Därefter körde vi några pannor till som vi handvaskade. Nu började vi känna oss lite mätta på guld och vi gjorde ytterligare undersökningar för att försöka finna guldkällan. Vi var särskilt intresserade av ett rostigt lager i sanden. Det rostiga lagret hade lite grövre material. Några pannor avslöjade att skiktet var guldförande, åtminstone på de allra minsta mikrokornen.

Intressanta rostiga lager

Är det inte ett litet mikro??

Innan det var dags för hemfärd så observerade vi ett intressant lager på andra sidan ån, ni vet, "grannens gräs är alltid grönare". Andreas började vada över i den starka strömmen. Väl över och lite blötare om fötterna visar det sig att det går en djupränna precis innan land så det var bara att vada tillbaks.......

Ooops!

Jag tackar Andreas för guidningen, sällskapet och en oförglömligt trevlig dag!

Miller Table del 3

Sisådär!
Nu börjar jag få ordning på grejorna och jag lyckas fånga de små mikroguldkornen.

Jag har gjort några ändringar för att lyckas.

Den viktigaste ändringen är bytet av matta. Skärunderlägget fungerade dåligt för det finkorniga guldet och något måste göras. Med lite tur hittade jag en annan matta som fungerade bättre. Jag hade en aktmapp i A3 format som är gjord i plast. Plasten är inte slät utan fint präglad med en massa små gropar som passar utmärkt för bångstyrigt mikroguld. En passande del skars ut ur mappen och viktes till en passande insats i den stora rännan.

Aktmappen

Närbild på ytans struktur

Extrem närbild

En annan ändring jag gjort är att jag siktar materialet ännu nogrannare. Problemet är var hittar man ett tillräckligt finmaskigt nät?
Vid ett besök på Rusta inhandlades ett "3 pack ankelsocka 20 DEN one size svart" för det facila priset av 10:-. En nylonstrumpa spändes försiktigt över en liten plastburk. En matsked koncentrat lades på strumpan och allt sänktes under vatten. Sedan skakades hela härligheten försiktigt och det grövre materialet kunde tas bort. Det hela upprepades tills allt finkornigt material samlats inne i burken. Bara att ta bort strumpan och, viola, finsiktat material!

Det är svårt att få vattenflödet på bordet jämnt. Även fast hålen i röret som förser bordet med vatten har jämn delning och är lika stora blir det väldiga skillnader i vattenflöde på olika delar av bordet. Märkligt nog blev det största vattenflödet längst ifrån inloppet i röret. Jag tejpade för några hål i änden av röret och det hela fungerade mycket bättre.

Ytterligare en förbättring är en bit av en plastpåse som sitter fast på röret. Plastpåsen tar bort lejonparten av de bubblor som bildas när vattnet sprutar ur röret. Lite ytterligare finjustering behövs innan allt är perfekt.

Det finsiktade materialet sprids ut med en sked på den översta delen av mattan. Det lättare materialet åker snabbt bort, det tyngre tar lite längre tid. Efter en stunds körning så töms bordet under rinnande vatten ner i en vaskpanna. Mängden koncentrat blir mindre än en tesked.

Lite mikroglitter! De minsta kornen är ca 0,05 mm

Sedan återstår det "bara" att få fatt på guldet, men det är en annan historia!

Miller Table del 2

Dags för en liten uppdatering om vad som hänt sen sist.

Bordet är ihopskruvat av en botten i formplyfa och lister på sidorna. Listerna är tätade med silikon så att bordet inte läcker. Jag har gjort bordet lite längre än insatsmattan. Då kan man spruta på vattnet på den övre delen och vattnet hinner lugna sig innan det når insatsmattan.

Bordet står på en större plastbalja med ett skjutbart stöd i övre änden. Då kan man enkelt reglera bordets lutning genom att skjuta stödet fram och tillbaks.

I den större baljan finns en mindre balja där materialet samlas upp sedan det passerat bordet. I den andra delen av baljan finns en liten 12 V pump. Pumpen pumpar vatten till ett perforerat rör i bordets övre ände. Vattenflödet regleras genom att en liten skruvtving trycker på slangen.

Testkörning
Efter diverse laborerande med lutning och vattenflöde var det dags att testa! Det finsiktade koncentratet, som jag vet innehåller lite mikroskopiskt guld och ev några lite större korn, hälldes på bordets övre del. Jodå, det hela såg ut att fungera. Snart glimmade hela bordet av "guld"! Det var bara ett problem, hade guldet rätt färg och visst  glimmade det olika beroende på vilken vinkel mot ljuset man tittade i? Guld lyser ju konstant oberoende av vinkel. Lite undersökningar med lupp och mikroskop visade på visserligen intressanta men värdelösa korn av svavelkis. Och var var det ultrafina guldet jag visste fanns i koncentratet? Inte på bordet i alla fall!

Efter att analyserat det hela fann jag några lite större, allt är relativt :-), guldkorn tillsammans med svavelkisen. De minsta guldkornen saknades fortfarande. Nåja, materialet fanns ju kvar i den lilla baljan och kan ju lätt köras om.

Efter att funderat lite kom jag på ett par intressanta saker. Normalt när man vaskar så innehåller koncentratet mest svartsand, granater, kvarts och förhoppningsvis lite guld. Undersökning under lupp avslöjar att allt material är avrundat och att guldet är tillplattat i små flagor. Platta tunga guldkorn och runt lätt ofyndigt material gör att bordet fungerar bra.

Mitt material var tvärsom! I mitt fall var det svavelkisen sam var platt och det minsta guldet runt.

Jag får fundera lite till......

Oreälven

En liten dagsutflykt till det bästa stället, åtminstone det jag vet, inom rimligt avstånd från Falun nämligen Oreälv.

Därmed inte sagt att det finns gott om guld...... Oftast blir det åtminstone något eller några små korn, väldigt sällan över 10 och de flesta är väldigt små. Har man riktig tur kan man hitta guldflagor upp till och kanske precis över en millimeter.

Vi provade på ett ställe där jag förut hittat några korn. Jag använde min hinkkoncentrator då jag ville se om den fungerade i "skarpt" läge.

Vi grävde i vattenbrynet en stund och när vi tröttnade så tömde vi hinken och vaskade ur innehållet. Här kan jag se en liten nackdel med hinkkoncentratorn, den ger stora mängder koncentrat. Ca 6 liter rymmer den vilket lämpligast delas upp i åtminstone 3 pannor då det är koncentrat man vaskar.

Första pannan gav ett mikrokorn. Bra början! Andra pannan gav ett lite större korn! Tredje pannan ett på 0,6 mm och ett par tre mikrokorn! Totalt 6 små korn på den lilla stunden. Jag hade även kastat i 8 st små platta kopparbitar för att se om det hela fungerade. Jag hittade 7 av dem. Det hela såg mycket lovande ut...

Fortsatt grävning på samma ställe men lite djupare och en större mängd grus måste ge större utdelning tänkte vi. I med 10 kopparkorn för att kolla att det hela fungerade. Finvaskningen emotsågs med stora förhoppningar då det börjat så bra. Första pannan tom! Andra pannan likaså.... Alla pannor helt blanka! Inte ens kopparkornen ville riktigt, bara 6 st återfanns. Konstigt!

Guldet ligger nog ytligare tänkte vi och körde vidare. Men nu grävdes gropen större åt sidorna och inte så djupt. Materialet såg lerigt och lovande ut. Inga kopparkorn denna gång, nu skulle inget störa fångsten av de talrika guldkorn vi såg fram emot. Första pannan koncentrat gav två små mikrokorn. Lovande start! Andra.... TOM! Tredje, fjärde TOMMA!

Nu hade vi fått nog av ryggvärk, mygg och knott och gropen återfylldes med det genomvaskade materialet.

Tydligen hade vi rejäl tur och grävde precis rätt från början eller så fungerade hinkkoncentratorn sämre på slutet då batterispänningen blev mindre. Kanske inte pumpen orkade att röra om sanden ordentligt så att guldet sjönk till botten? Vem vet? Fler tester behövs!

8st små korn, det största ca 0,6 mm

Nåja, 2 små flagor och 6 mikrokorn är bättre än flera andra turer jag varit med om så helt missnöjd är jag inte. Man fick vara ute i det behagliga vädret och myggen och knotten var också nöjda över vårt besök!