fredag 22 april 2011

Allt är inte guld som glimmar.......

Så var det dags att prova min nya ränna gjord av ett kluvet och utfläkt rör.

Nu var försöket inte så seriöst menat utan mer för att kolla hur rännan uppförde sig. Något guldfynd fanns inte ens i fantasin........ Till provplats valdes en liten oprovad bäck. Bäcken är så liten så den brukar torka ut under sommaren. Nu på våren innehåller den vatten, i alla fall tillräckligt för att prova rännan.



Rännan riggades upp med rejält vattenflöde. Kanske lite för stort vattenflöde för den tuggade i sig en panna material på nolltid. Under mycket pustande och frustande grävdes det fram lite grus ur botten på den lilla bäcken. Nu bestod ju inte botten av bara sand och grus utan mest av gamla kottar och grenar. Efter 5 pannor hade jag fått nog!



Javisst ja, rännan skulle ju testas så jag fick lov att gräva en panna grus till i vilken 10 st minimala platta blybitar placerades. Blybitarna skulle simulera guldkorn i den vanligaste storleken dvs knappt synbara. För att göra det hela lite mer verklighetstroget blev jag tvungen att gräva ytterligare ett par pannor grus och skicka igenom rännan för att ge blyet en chans att smita ur.
Allt koncentrat från rännan
Rännan tömdes och jag kunde konstatera att den var lätt att tömma och mängden koncentrat var litet. Nu skulle bara blybitarna hittat och räknas! Sex bitar hittades snabbt. Jag tog sedan om och finvaskade mer försiktigt. Men va sjutton, små mikroskopiska glänsande korn släpade efter svartsanden. Inte kan det väl vara guld? Jag använde alla mina tillgångar på mikroskop och luppar men kunde inte konstatera vad jag funnit. Koncentratet åkte i en burk för närmare undersökning hemma.


Hemma under USB mikroskopet kunde jag konstatera att det verkligen var guld!..... Färgen var rätt, fastnade inte på en magnet, formen på kornen var väldigt kantiga vilket skulle stämma med ett korn som var kort transporterat. Det var bara ett fel - när något är för bra för att vara sant är det oftast inte det.

"guldkorn" tillsammans med 0,25 mm tjock wire

kantiga "guldkorn"

Jag började söka efter felkällor. Kunde de elförzinkade och gulkromaterade skruvarna i rännan vara källan? Jag provocerade med ett bits som jag lät slira i skruvskallen. Avskrapet kollades under mikroskop. Hmm, ganska lika fast en magnet avgjorde, då försvann alla större partiklar.
Zink, gulkromaterad
Jag började fundera på att försöka lösa kornen i syra. Något oädelt så bör de lösas upp och försvinna.

Innan jag hann göra slag i saken kom jag att tänka på en sak..... Hobbyrummet där rännan tillverkades hade under vintern använts av en vän till min far för att slipa pirkar. Pirkarna är gjorda i brons........... Mycket riktigt, provvaskning i bäcken med enbart panna gav nada! En närmare koll i hobbyrummet visade däremot på stora "guldfyndigheter".

Och blybitarna då, kanske ni undrar? 7 st hittades. Bra eller dåligt? Jag vet inte.

lördag 16 april 2011

Tuna Hästbergs Gruva

Jag är, förutom guldvaskning, även intresserad av geologi. Jag är därför medlem i Tunabygdens geologiska förening. Föreningen hade en spännande exkursion till Tuna Hästbergs gruva lördag 16/4-2011.

Exkursionen började med att Jan Lindsten berättade om gruvans historia. Jan berättade också om geologin och de sex olika järnmalmslagren eller malmskivorna. Skivorna stupar ca 45 grader nedåt i berget.
Jan Lindsten berättar

Efter den gedigna teoretiska genomgången var det äntligen dags att gå ned i gruvan. Turligt nog så hade trappan i år utrustats med räcken. En trapp, även med räcken, med 45 graders lutning och med en längd av ca 120 meter, rakt ned i ett becksvart mörker, inger respekt...... Förra året, utan räcken, ingav den.......... Dödsångest!
Den långa och branta trappen

Äntligen nere!
Vi vandrade i orter och brytrum och Jan Lindsten och Peter Harström berättade om gruvans geologi. Brytrummen var enorma pelarsalar och de följde malmens stupning av ca 45 grader.
Nere i gruvan hade ingen talat om att våren var ankommen. Vi vadade bitvis i issörja och vatten och ömsom på ren is. Några av oss hade lite dåligt på fötterna och blev blöta och frusna i den nollgradiga luften.
Märkliga isstoder i gruvan
Efter ett tag var det dags att äta matsäck. Vi åt matsäcken vid ett rastställe vilket även användes av gruvarbetarna förr i tiden.
Dags för lite förfriskningar

Gammal utrustning för att vässa bergborrarna
Efter förfriskningarna gick vi till en ort där Jan Lindsten och Peter Harström veckan innan exkursionen tvättat ortväggarna med en gammaldags handdriven brandspruta. Tvättningen av väggen blottade mycket intressanta geologiska sevärdheter.
Tydlig förkastning

Intressant deformation av tunna askskikt. 

Gammalt askskikt omgivet av marmor. I gränsskiktet mellan askskiktet och marmorn finns rödbrun granat.

Plastisk deformation av gamla askskikt
Peter Harström berättade ingående och intressant om de olika geologiska processerna som skapat de mönster i berget som kunde ses i ortväggarna. Man kunde på en kort sträcka i orten se exempel på både plastisk och spröd deformation av bergslagren. Vid plastisk deformation böjs bergslagren. Vid spröd deformation så spricker berget och glider iväg. Det bildas en förkastning. I samband med förkastningar blir det jordbävningar.


Besöket i gruvan avslutades med att vi besökte gruvans dykcenter. Det kristallklara vattnet nere i gruvan är ett eldorado för dykare. När vi var där var det ett helt gäng från Norge som dök. Gruvnivån där vi gjorde vår exkursion ligger 80m under markytan. Gruvan är vattenfylld från 85 m nivån. När gruvan var i drift var den mycket djupare och dykarna kan nu ta sig ned till djupare nivåer.

Därefter väntade den utmanande trappan upp till värmen och ljuset. Vinterns slit på Friskis och Svettis hade tydligen gett resultat för jag passerade snabbt de framförvarande i trappan. Väl uppe var jag trött, med vader som sprängde, men inte så trött som en del andra......

Jag tackar Jan Lindsten och Peter Harström för en spännande och intressant dag!

Hemliga Svenska rum

Vetenskapens värld om Tuna Hästbergs gruva. Börjar vid 30 min. Tillgänglig till 30 Juni.