Hinkkoncentrator!

Så var det dags att testa min nyaste uppfinning på guldvaskarfronten. En typ av high-banker byggd i en hink! En hinkkoncentrator!



Koncentratorhink med spiral och utloppshål placerat några cm ovanför spiralen. Tom hink med utloppshål jämns med botten.



Koncentratorn fungerar genom att det spiralformade röret i botten av hinken har en massa hål. När man pumpar in vatten i röret så strömmar vattnet ut längs rörets sidor. Vattenstrålarna är riktade lite nedåt och har till uppgift att röra om gruset/sanden i hinken. Sandens nivå i hinken bestäms av utloppshålets höjd. Den konstanta omrörningen av sanden innebär att tyngre mineral, såsom guld :-), sjunker till botten. Där blir guldkornen kvar till det är dags att tömma hinken.

Gruset läggs på sikten och spolas med den grövre slangen. Det finare materialet rinner ned i koncentratorhinken och guldet avsätts innan materialet rinner ur hinken.

Överst är en sikt, därunder en tom hink med en utloppshål på ena kanten. Den tomma hinken placeras inuti koncentratorhinken att utloppshålen hamnar på motsatt sida. På så sätt tvingas sanden att rinna över sandytan på koncentratorhinken innan det rinner ut. Det tyngre materialet sjunker till hinkens botten.

Två 12V länspumpar. En för spiralen och en för att tvätta gruset i sikten.

Puh! Svårt att förklara, hoppas att ni hängde med! Det var teorin. Hur fungerade skapelsen då? Då det var ganska svårgrävt hade apparaten inga problem att hänga med och klara av den uppgrävda materialmängden. Jag grävde och far tvättade. Mängden koncentrat i hinken var i största laget. Det blev två fulla pannor innehållande mycket tungvaskad granat och svartsand. Mängden svartsand i koncentratet var betydligt mer än motsvarande mängd i ett prov direkt från ån.

Vattenmängden genom den grövre slangen var mer än tillräcklig. Eventuellt så skulle det vara bra om omrörningen av sanden var lite effektivare. Jag skall göra ett par prov där jag under pågående vaskning kastar i några små blybitar och ser om de blir kvar. Ett annat prov kan vara att lägga lite svartsand på ytan och se om/hur fort den sjunker. Sjunkhastigheten kan jämföras med den tid det tar för sanden att rinna från ena sidan av hinken till den andra. Hur som helst så var apparaten tyst och någorlunda portabel. Till strömkälla användes en 12V bilstarthjälp på 17 Ah. Strömmen räckte utan problem tiden vi körde.

Mängden vaskat material bedömer jag som större än om man grävt, siktat och kört i en ränna. Arbetsinsatsen var också mindre..... Fast det hindrade ju inte en rejäl träningsvärk på de mest konstiga ställen!

Ån vi vaskade i är inte känd för sina stora guldfyndigheter så ett litet guldkorn var mycket välkommet och en normal utdelning för mängden grus som gick igenom hinken!

Äntligen!!!

Till slut så lyckades det! Vadå undrar du säkert? Jo, jag har hittat guld i Falu kommun!

Alla större strömmande vattendrag inom 20 km från Falugruva är påverkade av kopparhyttedriften. Är inte bäckarna/åarna grävda, dämda och uträtade så är de fulla med slagg.  Det är det svårt att vaska i Faluns närhet......

Nu är ju inte guldfyndet så mycket att yvas över utan mest "gyllene damm". Förövrigt var guldet så smått att det inte med säkerhet kunde bestämmas i fält utan mera misstankar pga av de små kornens uppförande i pannan. Väl hemma kunde jag till min stora glädje konstatera att det verkligen var guld. Denna gång var pannan ordentligt rengjord från föroreningar och flera pannor på rad gav små, små gyllene korn!

De flesta kornen max 0,2-0,3 mm långa.

Tråden är 0,19 mm tjock. Det största kornet, ca 0,15x0,5 mm

Lite glitter!

Säsongens första seriösa vasktur resulterade i ett litet guldkorn!

I bäcken, som ligger en bit utanför Falun, har jag hittat guld förr. Det märkliga är att jag bara hittat guld på en speciell plats. Platsen är nedanför ett litet vattenfall intill det fasta berget. Dagens tur var ämnad att försöka hitta guld på någon annan plats i bäcken.

Det resultatlösa området

Det var fortfarande mycket vatten i bäcken efter vårens snösmältning så det var lite svårt att gräva där man ville. Jag hittade ett lovande ställe nedanför ett litet vattenfall. Nedanför fallet fanns det lite grus som samlats där vattenströmmen lugnar ned sig. Där grävde jag.

Gruset var allt för urtvättat och lättgrävt för min smak. Ett par provpannor gav inget intressant och knappt någon svartsand heller. Efter byte av grävställe såg det lite mera lovande ut. Det gick att gräva djupare, var mer hårdgrävt och det fanns en tendens till lera i botten. Mängden svartsand var betydligt större och det fanns även några små vackra granater. Efter ett tiotal resultatlösa pannor började jag inse ett par saker, att ryggen är otränad efter vintern och jag nog skulle kamma noll på det här stället. Kunde dagen räddas genom att gå till stället i bäcken där jag hittat guld förut?

Det lilla kornet

På plats vid specialstället ser jag att förra årets grävgrop fortfarande till delar finns kvar men är fylld med lite nytt löst grus. Vaskning av det lösa gruset ger inget. Efter några pannor kommer jag till gropens botten och lyckas få upp lite ljus lera blandat med grus, det där lovande materialet som gett guld förut. Vaskning av materialet ger ett litet guldkorn!

Nöjd åker jag hem och tänker, undrar i hur många bäckar man vaskat i utan att hitta något guld beroende på att man vaskat på fel ställe?