SGFs guldvaskarträff vid Marnäsån 9 juni 2012

Efter förra årets sista träff vid Marnäsån, då ett par fina guldkorn hittades, var mina förhoppningar på denna träff lite större än vanligt. Marnäsån ÄR hårdvaskad men guld finns för den som är idog och har lite tur.

Nu visste jag ju var de fina guldkornen hittades. Platsen lämpar sig dessutom utmärkt för en ränna. Nu skulle det hittas guld!

På väg till träffen spekulerade jag och far om det skulle vara några besökare på träffen. Det har i flera år på rad varit hällregn just den här helgen med få besökare på träffen. I år var vädret skapligt men mulet. När vi närmar oss platsen ser vi direkt att vi inte är ensamma. Flera tält och husvagnar finns på vändplanen. Roligt, många besökare brukar innebär en trevlig kväll framför brasan.....

Efter att minglat runt lite och inhandlat ett par intressant häften om rullstensåsar i Kopparbergs län (till vrakpris) var det dags att tänka på guldvaskningen. Ryggsäcken och Ikeakassen packades och den lite jobbiga färden ner till ån tog sin början.

Vid ån så sänktes ganska snabbt mina förhoppningar. Vattnet gick högt vilket brukar betyda svårigheter med grävningen och att  hitta någon lämplig plats för rännan.

Gävlefolket hade redan riggat upp en listig anordning i vattenbrynet. Det var en vaskränna som matades med ett dredgemunstycke. En listig lösning som den händige kan snickra ihop själv. Nu ser jag ju mig själv som händig så jag blir lite sugen att snickra ihop min egen variant. Synd nog så tycker jag att pumparna låter så illa!

Grävplatsen bestämdes inte av var det såg lovande ut utan mer där det gick att gräva och köra ränna. Efter  lite tricksande och flyttande av stenar i ån kunde rännan komma i vattnet. Jag grävde i strandbrinken och materialet såg inte speciellt lovande ut.......  Rännan tömdes när jag tröttnat på att gräva. Den spännande finvaskningen slutade i en besvikelse, inte det minsta spår att något guld!

Knixigt att få till rännan

Jag beslöt att flytta mig efter ån och leta efter ett mer lovande ställe. 100 m nedströms så hittade jag en otillgänglig brant med tydliga lager av olika storlekar på materialet. Lagren visade att branten varit en åbotten en gång i tiden. Det fanns lager med sand, grus och mer leraktigt material. Dessutom fanns det några rejält stora stenar blandat bland lagren. Ett betydligt mer lovande ställe! Jag försökte ta material från övre delen av lerlagren och överliggande grus. Tanken var att eventuella guldkorn skulle hamnat i botten av gruset men inte kunnat arbeta sig ned genom lerlagret. På platsen gick det bara att använda vaskpanna. Vaskpannorna visade på rejäla mängder svartsand och de mm stora röda granaterna bidrog ytterligare till min övertygelse att platsen måste innehålla guld! Trots idogt vaskande i det lovande materialet så behagade inget guld visa sig. Till slut så sa ryggen stopp och jag fick erkänna mig besegrad och utan guld denna gång.

Otillgängligt = mycket guld.........

Lerigt och mycket svartsand

När jag återvände till lägerplatsen var där full aktivitet. Brasan var tänd och min hunger gjorde sig påmind. Baconet åkte i stekpannan och rostades rejält innan jag hällde på kolbullesmeten. Sedan tillagades en delikat kolbulle som avnjöts med lingon. Andra satsen kolbulle gick inte lika bra som en första. I min iver att vara slö så riggade jag upp stekpanna vilande i en klyka. Jag vet inte hur jag bar mig åt men plötsligt så sprätter klykan iväg och landar med sin sandiga nederdel i pannan......... nåja, halva kolbullen fick räven och den andra knastrade inte SÅ mycket mellan tänderna....

Men guldet då? Hade de andra guldvaskarna någon lycka? Jodå, några prospektörer från Jämtland visade upp ett rör med flera glimmande små korn. De hade använt en mycket fin high banker med dredgetillsats och lyckats köra lite större mängder material i en annan del av ån. Som vanligt gäller det att gräva på rätt ställe och mer material betyder mer guld!

Kvällen avslutades framför brasan med trevlig grillning och inmundigande av drycker. Svagare för bilförarna och eventuellt lite starkare för tält och husvagnsfolket. Ett väldigt trevligt möte är min sammanfattning!

Uppföljning av intressant uppslag

När jag var på geologins dag i höstas så pratade jag med en person som som hade hört att det skulle finnas guld i någon bäck nära ............ Även fast jag "pumpade" honom så kunde han inte precisera platsen utan det var tydligen andra hands uppgifter. Jag lade dock in området i min "besökslista" inför kommande prospekteringar.

För ett par veckor sedan var det dags, vattnet hade sjunkit undan i bäckarna och vädret var vackert.

Jag hade tittat ut ett par bäckar som jag ville besöka som åtminstone låg någorlunda i närheten av det "heta" området.

Den första bäcken börjar på ett berg och rinner en bit under ganska konstant lutning. Platsen där bäckens lutning minskade var mitt mål. Turligt nog gick det en liten körväg som gick att åka på om man tog det väldigt försiktigt.

Bäcken var av det mindre slaget men hade faktiskt några innevånare. Småfisken flydde i panik när jag närmade mig vattnet. Med tanke på hur fiskarna uppförde sig tror jag att det var bäckröding. Öring simmar iväg och gömmer sig och står sedan stilla, rödingen simmar vidare om du på nytt närmar dig. Öringens taktik fungerar dåligt mot mink medans däremot rödingens är mer anpassad för att klara minkens anfall. De härstammar båda från nord Amerika. Nåja, slut på biologi lektionen och tillbaka till guldet.

På platsen var det gott om fint lättgrävt grus. Bekvämt men sällan bra. En kontroll med vaskpannan avslöjade lite svartsand och granatgrus. Jag lade i rännan i bäcken och körde ett par hinkar. Resultatet var inte särskilt uppmuntrande. Inget guld och ej heller mycket svartsand eller tungmineral. Jag gjorde några till pannor på olika ställen men resultatet uteblev. Bäst att spara lite krut till nästa bäck!

Den andra bäcken var en aning större. Här fanns inget lättgrävt grus utan jag fick kämpa för varje spadtag i den hårda och steniga bottnen. Här såg det hela lite mer intressant ut. Massor av mörk sand visade sig efter grovvaskningen. Jag försökte plocka bort sanden med en magnet men bara minimala mängder försvann. Antingen var sanden omagnetisk hematit eller något annat tungmineral. Sanden var inte heller helt svart utan mer mörkt grå.

Trots de intressanta mängderna tungmineral så visade sig inget guld i pannan. Efter hårt grävande och några pannors vaskade så sa ryggen stopp när jag reste mig från pallen. Den låste sig och jag höll på att hamna i vattnet.... Efter en stund så ordnade det hela sig men jag tog det säkra före det osäkra och gick tillbaka till bilen för hemfärd.

Bäcken är fortfarande kvar på min lista för ytterligare besök!