Vintermöte i Borlänge 11/2 2012

Jag besökte Svenska Guldvaskarföreningens femte guldvaskarmöte som hölls i Borlänge. Mötet var en trevlig tillställning med flera föredrag, fika och förevisning av guldvaskningsutrustning.

Rolf Saxström, en av arrangörerna.

Mötet började med lite allmänt mingel innan dagens första punkt på programmet tog sin början.

Det var ett föredrag av Arne Sundberg från Sveriges Geologiska Undersökning, SGU. Arne berättade om mineralnäringen i Sverige. Anmärkningsvärt var att i början på 1900 talet hade vi i Sverige ca 350 aktiva gruvor. 2011 hade vi bara 13 st men dessa producerade ungefär 10 ggr mer tonnage än gruvorna i början på 1900 talet!! Alltså, varje av de återstående gruvorna producerar nu i medeltal ca 250 ggr mer än i början på 1900 talet!

Sveriges största gruva är Aitik, en koppar och guldgruva. Malmen har låg halt men ett enormt dagbrott  med ca 0,5% koppar och ca 0,2 g guld /ton gör det ändå lönsamt.

Arne berättade vidare om Kirunagruvans sträckning in under Kiruna. För att gruvan ska kunna utökas måste delar av Kiruna flyttas till en kostnad av uppskattningsvis 6 miljarder. Det ska jämföras med förra årets vinst på 15 miljarder.....

Givetvis var guldgruvor av intresse...

Arne berättade vidare att det pågick en inventering av gamla gruvor och skärpningar i Dalarna. Allt eftersom arbetet pågått har det blivit fler och fler uppslag på gamla platser som skall besökas och undersökas. Troligen blir det mer än 4000 platser innan det är klart. Det hela ska mynna ut i en rapport med vilka mineral som hittats på platsen och var den är belägen. Den rapporten blir säkert läsvärd!

Arne informerade att mineraljakten nu också innefattar Dalarna med angränsande län. Förut så innefattade mineraljakten bara Norrland. Fina fynd har gjorts under åren i mineraljakten. Vissa personer har förutom prispengar även kunnat tjäna sig en hacka på att överlåta sitt undersökningstillstånd till ett gruvbolag.

Länk till "Handbok för mineraljägare" och info om mineraljakten från SGU

Arne avslutade med att tipsa om några kända platser som skulle kunna vara intressanta för en närmare undersökning med vaskpanna. Jojo, några platser kände jag minsann igen.... Vid ett har jag faktiskt hittat några mikroskopiska guldkorn :-)

Dagens andra punkt var att Hugo Minell berättade lite om morängeologi. Hugo beskrev hur moränen bildas och avsätts av en inlandsis.

Moränen är en osorterad jordart som består av bergartsfragment i olika grovlekar. Bergartsfragmenten har brytits lös av inlandsisen, plockats upp av isen, transporterats och sedan avlagrats.

När man hittar flera malmblock i moränen så märker man ut deras placering på en karta. Då isens ubredningsriktning är känd kan man med hjälp av blockens placering, den solfjäderformade så kallade blocksvansen, räkna ut ett troligt område där dessa kommer ifrån.

Bild ur "Handbok för mineraljägare" SGU

Hugo talade även om de för oss guldvaskare intressanta rullstensåsarna. Åsarna består av morän som vattentransporterats. Vid vattentransporten rullar materialet på isälvens botten. Slitaget mot botten och annat material maler och rundar materialet. Materialet avlagras när vattenhastigheten minskar. Det som är intressant för oss guldvaskare är att materialet kommer från ett stort område vilket ökar chansen att finna något guldkorn. Vidare går ofta rullstensåsar på samma ställen som dagens älvar/åar. Dessa åar kan efter istiden ha omlagrat gruset och koncenterat eventuellt guld på lämpliga ställen. Det brukar också finnas gott om grus att gräva i. Ju mer grus som vaskas desto större chans att hitta något.

Efter de två föredragen var det dags att sträcka på benen och få något i magen. Föreningen bjöd på smörgåsar och kaffe/the. Även gottgrisarna fick sitt lystmäte då det fanns en del kaffebröd. I samband med fikat minglades det och diskuterades guldvaskning.

Försäljning av guldvaskarsaker i pausen.

Peter Björkbom rapporterade om statusen på finlandsinmutningen. Den gamla inmutningen har ju gått ut och det har inte gått att skaffa någon ny då Finlands minerallagar varit under ändring. Lagarna är nu klara och det är klart vad som gäller. Förslaget är att skaffa en inmutning som kan passa så många som möjligt. Helst ska den fungera för allt från handvaskning till dredgning. Inmutningen bör också gå att nå lätt så en bilväg behövs. Peter visade ett förslag på en plats för en ny inmutning som verkar passa. Föreningen behöver veta hur många som är intresserade för att gå vidare med ansökan. Se http://www.guldvaskarn.org/inmutningar.html

Dagens sista föredrag höll Jan Olof Schröder. Han visade fantastiska bilder och berättade om sina många resor i Alaska och Yukon.

Jan Olof berättade om en guldgrävare han känner som har en inmutning i närheten av Nome. Då området ligger så långt norrrut så försvårar permafrosten guldutvinningen. För att komma åt det guldförande gruset, som är begravt under flera meter fruset ofyndigt material, så skrapar man med caterpillar av det översta tinade lagret. Då blottas tjälen som sedan får smälta i sommarvärmen. Detta upprepas ett flertal gånger och framåt hösten har man nått ned till det guldförande lagret. Då gäller det att skynda sig att vaska innan vintern kommer. Att guldgrävarens jobbet var lönande såg vi bildbevis på. Församlingen drog på andan då ett foto visades av ett par vaskpannor innehållande vad jag uppskattar till flera kilo guld...... Jan Olof hade själv provat lite handvaskning på guldgrävarens plats. Jan Olov kunde visa upp några vackra små nuggets och ett rör med guldkorn. Föredraget var mycket uppskattat.

Alaska guld

Dagens sista punkt var demonstration av diverse guldvaskarutrustning. Störst intresse ådrog sig ett guldhjul. Hjulet provades med sparat koncentrat från den Finska inmutningen. Efter lite test med inställningar av vattenflöde och hjulets vinkel så fungerade det hela fint. Guldhjulet spottade ut den ena lilla guldflagan efter den andra!
Vid korrekt inställning blev guldet i princip rent utan någon svartsand. Imponerande.

Peter justerar vattnet

Förevisning av liten ränna för koncentrat.

Jag tyckte det var kul att så många nya ansikten dök upp på mötet. Jag tror att föreningen fick flera nya medlemmar. Jag måste säga att jag är imponerad av arrangörerna som än en gång lyckats få hop ett så bra och gediget program.