Busktäktsgruvan

Här är en rapport från säsongens första guldrelaterade äventyr. Det tidiga vårvädret gjorde det möjligt att följa upp ett tips som framkom på SGF:s vintermöte. Tipset bestod i att kolla området öster om sjön Runn. Jag fattade inte varför men efter att tittat på "guldkartan" som SGU (Sveriges Geologiska Undersökning) tillhandahåller ser jag att den är uppdaterad med en guldanomali i området!

Utdrag ur SGUs markgeokemikarta "guld"

En kontroll på google earth, där jag har en oändlig massa svenska gruvor inlagda, visar på en gruva i närområdet. Vidare undersökningar visar att det är en gammal koppargruva vilket ytterligare ökar intresset. Detta måste undersökas!

Vintern är inte över ännu...

Väl ute i skogen visar det sig att våren inte kommit lika långt som i stan. Mina dubbfria vinterdäck ger upp när vägen blir istäckt och backen upp på berget börjar. Jag tar ut min utrustning som är av det lättare slaget och vandrar vidare. Vädret är kanon så en längre skogspromenad passar mig perfekt.

Lätt packning

När jag närmar mig området för guldanomalin börjar jag spana efter tecken på mineraliserade stenar. Ett plöjt hygge får särskild uppmärksamhet. Jag finner inga intressanta stenar utan fortsätter längs vägen mot gruvan. Några konstiga högar i skogen fångar mitt intresse. Inte kan det väl vara någon gammal gruva? Nej, någon gruva är det inte utan en bäck. Bäck och bäck, man kan väl snarare kalla det ett litet grävt dike. Hur som helst det är enda i vattenväg jag sett på hela promenaden så nu åker vaskpannan fram.

Vaskpannan visar ett intorkat lager svartsand som blivit kvar efter vinterns laborationer med sparat vaskkoncentrat. Pannan tvättas nogrannt och grävningen och vaskningen påbörjas. Materialet ser allt annat än lovande ut. Liknar mest sand blandat med väggrus hur nu det skulle kunna innehålla guld....

Säsongens första pannan vaskas utan några större förhoppningar. Men är det inte ett guldkorn i alla fall! Jo, ett pyttelitet mikro måste det vara! Allt för litet för att enkelt tas ur pannan. Kornet får ligga kvar och pannan fylls igen med grus. Två korn! Vad enkelt det kan vara. Nu tas kornen ur pannan och förflyttas till ett provrör. Pannan rengörs därefter nogrannt. Nu ska här utvinnas guld! Första panna tom. Andra pannan tom.... Likaså de efterföljande...... Sakta börjar jag inse att guldkornen är föroreningar för att jag gjort rent min repiga gamla panna för dåligt. Bäcken, eller snarare diket, innehåller inget guld......!

Jag fortsätter mot mitt huvudmål som är Busktäktsgruvan. Jag går efter en skogsbilväg och passerar flera jaktpass och jakttorn. Jag ser även en saltsten och när jag kommer till vändplanen, som är vägens ände, finns där en stor bal med hö och en utfodringsautomat för rådjur. Jojo, jägarna vet hur de ska öka sina chanser....

Jag går vidare efter GPS:en mot gruvan. Väl där möts jag av ett inhägnat gruvhål med en liten varp nedanför. Det som slår mig är den fantastiska utsikten. Berget är högt och gruvan ligger på ett hygge. Nedanför ligger sjön Runn med dess alla öar.

Den högt belägna Busktäktsgruvan

Jag kollar efter tecken på malm i gråbergsvarpen. Stenarna är inte rostiga och mörka som de brukar vara utan ser mer ut som granit. Konstigt, ser inte alls ut som en sulfidmalmsgruva som det skulle vara enligt beskrivningen. Till slut får jag syn på en sten som har en grön fläck av malakit, ett kopparmineral. Jag ser även en nyspräckt sten som underöks nogrannt. Jo, stenen innehåller guldfärgade mineral, alltså svavel eller kopparkis.

Malakit

Svavel eller Kopparkis

Jag hittar ett vattenfyllt hål där jag, efter att lekt isbrytare, kan vaska några pannor med material från varphögen. Tyvärr visar sig dock inget intressant och guldglänsande i pannan :-(.

Pizza smakar bra i det fria

Jag är inte särskilt besviken på resultatet utan sätter mig ned och njuter i fulla drag av den vackra vårvinterdagen och kollar på utsikten. Matsäcken åker därefter fram och ni kan ju gissa om den medhavda pizzan smakade gott!