Oreälven i höstskrud

Vasksäsongen börjar dra sig mot sitt slut och kylan börjar komma. Fast egentligen är ju hösten en bra tid för guldvaskning. Man badar inte i svett och svär inte över attackerna av mygg, knott och broms. Det som är lite besvärligt är att det sämre ljuset gör de eventuella små guldkorn som behagar visa sig blir svårupptäckta.

Efter att sett väderleken, där de utlovade sol, bestämde jag mig att ta en extra semesterdag som skulle utnyttjas för guldvaskning. Det blev en tur till Oreälven. Säsongens sista dit?

Oreälven i höstskrud

Höstflod

Det var jag och far som grävde. Då det var väldigt mycket vatten i älven och det inte gick att gräva i strandkanten så åkte vi till SGF:s inmutning. Där gräver man på land en bit från älven.

Översvämning

Jag provade en ny grop. Det började bra med ett hyggligt korn och några mikro på bara 40 liter grovsiktat material. Materialet kördes genom hinkkoncentratorn.

Efter att stärkt oss lite med mat och dryck så gjorde vi ett nytt ryck. Nu gjorde vi 80 liter grus innan den spännande finvaskningen. Nu blev ju inte resultatet vad jag hoppades utan bara ett par små mikro.

Efter lite funderande gick vi till min "gamla" grop. Här hade det minsann varit aktivitet under sommaren. Undrar vem/vilka som grävt gropen nästan dubbelt så stor som den var när jag lämnade den sist? Med tanke på den storleken på utgrävningen kan man ju tro/hoppas att de gjort fina fynd.

Sikthink är bra att ha så man inte behöver bära ofyndigt grovt material i onödan.

Siktat o klart.

Nu hör det ju till saken att gropen från att från början varit förträfflig blivit sämre och sämre. Om jag minns rätt så blev jag helt utan sista gången i fjol. Kanske hade de grävt bort det ofyndiga materialet och kommit in i ett nytt guldförande område?! Jag provade två hinkar, jo minsann, två små korn glimmade i pannan. Det är bra att veta inför kommande turer att det ännu finns guld i gropen......