Dalmasen minns...... SGF vaskträff Ore 4 aug 2012

Så här mitt i vintern kan det vara skönt att drömma sig tillbaka lite till sommarens guldvaskaraktiviteter. Jag ser att jag inte skrivit något om augustiträffen vi hade i Ore. Här kommer några rader, med reservation för mitt dåliga minne, och bilder från den tilldragelsen.

Träffen var välbesökt i det vackra sommarvädret. Det grävdes av hjärtans lust både på land och i vattenbrynet i jakten efter det guldförande gruset.
Utrustningen varierade, vissa använde highbankers och pumpade vattnet från älven upp till den uppställda rännan. Andra grävde på land och bar med gruset för att handvaska ur det samma. Ytterligare andra grävde i strandkanten och vaskade vilket innebar den enklaste logistiken.
Själv körde jag något mittemellan. Jag bar ned gruset från land till strandkanten där jag hade en liten ränna som fick sitt vatten från en elektrisk pump.

Även de med highbanker fick besöka älven när de skulle finvaska koncentratet de samlat i sina maskiner. Koncenterationen över vaskpannorna var djup. När som helst kan det där guldkornet med stort G visa sig..... Mina fynd för dagen blev 5 skapliga korn och några små så kallade microkorn.

Framåt kvällningen hade åtminstone min rygg fått nog. Dessutom började magen knorra efter korv.
Som brukligt är så samlades alla i den närliggande grusgropen för att äta, glamma och diskutera dagens guldfynd.

De mest driftiga då det gäller köksattiraljen, de där trevliga paren från Gävle, hade dukat långbord mellan husvagnarna. Då himlen mörknat lite hade de även försett borden med skydd från himmelens makter.

Nu var det här inte vilken vaskträff som helst... utan den där träffen i början av augusti...
Ni förstår kanske; Gävle + början av augusti..... = SURSTRÖMMING!

Mycket god mat :-\

Nu började det dugga så smått. Det trevliga Gävlefolket tyckte synd att jag skulle stå i regnet och bjöd mig att sitta vid bordet under tak. Det var bara en sak, jag hade glömt gasmasken hemma ;-)

Tur nog så var skuren kort och med minimala regnmängder så det gick bra att sitta vid den närbelägna brasan där röklukten tog bort de värsta odörerna.

Allt efter som skymningen kom så vaknade även andra objudna gäster. Små svedknott i mängder! Tur nog så höll röken från elden de i någorlunda schack. Fler och fler samlades vid brasan och ringen blev allt större till knottens glädje. När vi lämnade sällskapet vid 21 tiden, för att åka mot Falun, var stämningen god och uppsluppen. Jag ser redan fram emot nästa års vaskträffar!

Tala är silver tiga är guld....

Härom veckan drog det lite i guldtarmen och jag tog en tur till skogs. Nu hade jag lite andra planer än vanligt och besökte inte någon intressant bäck eller å utan jag skulle besöka en silvergruva som jag hittat lite info om på internet.

Jag fann att gruvan skulle ha varit rik på gediget silver. Även lite guld skulle ha hittats. Det lät så intressant så att det måste undersökas!

Bilen kördes till den "anständiga" vägen tog slut och apostlahästarna fick tjäna som transportmedel resten av vägen.

Tydligen var det fler än jag som var intresserade av området. Jag hittade en grop bredvid vägen med en intressant sten som var helt sönderslagen. Jo, stenen låg i rätt riktning från gruvan. Isen hade nog eventuellt transporterat den från sitt ursprungsställe.

Trots ingående undersökningar såg jag inget som påminde om guld......

Jag fortsatte min vandring och då jag närmade mig såg jag flera tecken på platsens intresse. Jag fann flera borrhål som ett prospekteringsbolag gjort.

Vid den inhägnade gruvan fann jag ytterst lite varp. Själva gruvan var som brukligt inhägnad med ett staket. Jag snokade runt lite och fann en öppning i staketet. Tydligen var det fler än jag som var intresserade av själva gruvan!

Efter att utnyttjat öppningen i staketet sprang jag på några större stenar som visade tecken på prospektering. Stora bitar var krossade och jag såg hur det blänkte guldgult....... Jag såg den lovande mörka malmkvartsiten med stora gula fläckar av koppar och svavelkis. En lösslagen sten fick bli souvenir och åkte ned i ryggsäcken för närmare undersökning hemma.

Innanför staketet hittade jag lite krossad varp som åkte i den medförda vaskpannan. Det var lite knixigt att vaska i gruvhålet. Man stod högt och fick verkligen sträcka sig för att nå vattnet.

 Då finvaskningen närmade sitt slut såg jag några intressanta korn. Små små som skymtade alldeles utanför det andra materialet då jag lät vattnet cirkulera i pannan. Intressant! Jag sparade koncentratet för närmare undersökning hemma. Jag tog några fler pannor och sparade även detta koncentrat.

Väl hemma siktades koncentratet noggrant och finvaskades. Jo, visst var det några korn som uppförde sig som guld men ändå inte...! Kornen var tunga och massiva och "hoppade" ut mot kanten när man knackade på pannan. Det måste vara guld tänkte jag... Bara ett fel, färgen var inte gul utan silvrig.

En undersökning i mikroskop visade samma sak som jag sett i min lupp. Metalliska korn fast inte så gula och blanka som guld.

Jag kan tänka mig att kornen som är överdragna av en mörk patina är silver. Måhända har de ljusare och blankare kornen en högre guldhalt och saknar därför patinan?

Hur som helst en trevlig tur i skogen!

Goda nyheter!

Ett välkommet e-mail rasslade nyss in i min mailkorg.

Dan Ohlsson meddelar att han startar upp guldforum igen efter Björns hastiga och tragiska bortgång.

Lite saxat från guldforum.se

"Guldforum.se börjar ta form igen efter att Björn hastigt gick bort. Jag (Dan Ohlsson) har tagit över den och lagt upp den sista backupen som jag fick. Något är gammalt och några saknar bilder men vi jobbar på att ändra så allt blir bra igen.   Vaska på där ute och lägg upp lite då o då. /Dan"

http://www.guldforum.se/forum/index.php

Jag önskar Dan lycka till med hemsidan! / Dalmasen

SGFs guldvaskarträff vid Ore älv 14 Juli 2012

Sommarens rikliga nederbörd gjorde så att vi möttes av en rejält hög Ore älv. Stranden där vi brukar hålla till låg helt under vattnet.

Nu gjorde inte högvattnet så mycket för min den då jag tänkte testa min nya mini highbanker. Konstruktionen är väldigt enkel. Ett bakstycke med ett perforerat rör som fästs i rännan. Det hela är kompletterat med ett par ställbara ben så att rännans lutning kan varieras. Vatten pumpades till high bankern från en elektrisk pump. Tyst och skönt!

High bankern kördes med siktat material - en hink i taget. Efter varje hink så tömdes rännan vilket är super enkelt. Bara att försiktigt lyfta ned den i en hink medans vattnet fortfarande rinner. Tippa rännan vertikalt och skaka lite, klart!

Trots rännans litenhet tuggade den i sig en hink relativt snabbt. Att gräva fram materialet till hinken tog betydligt längre tid. Det jag lärt mig av min miniränna är att den fungerar bra för prospektering av mindre mängder material men inte passar för längre körningar med mycket svartsand. Då packas rillorna och eventuellt guld försvinner.

Mycket svartsand från en hink

Det började inte så bra med flera bom hinkar men efter efter att grävt på ett annat ställe så såg det hela lite bättre ut. Till slut blev fångsten 3 skapliga korn och 5 micro.

Efter att ryggen fått nog så kollade jag lite på de andra som letade guld. Särskilt intresse fick en dredge som två av klubbens mest aktiva medlemmar körde i strandkanten. Efter lite problem i början så funkade till slut dredgen bra. Pojkarna låg och glötade i vattnet och sög runt några stenar. Resultatet blev ett par finfina guldkorn!

Kvällen avslutades på sedvanligt sätt med samling runt brasan. Det grillades korv och kött och det hela sköljdes ned med vatten eller andra godare drycker... Denna gång tror jag att det var rekord i antal deltagare. Ringen runt brasan blev allt större allt eftersom fler och fler anslöt sig till brasan. Detta tyckte knotten verkligen om! Normalt sett vill man inte sitta i röken men denna gång så ville alla sitta så nära brasan som möjligt. Diverse olika myggmedel provades men knotten bara bet.....

En trevlig och lyckad dag!

Sikthink 2.0

Nu tänker jag inte skriva mer om mina misslyckanden i guldletandet utan tänker berätta lite om en ryggbesparande sikt som fungerar fint tillsammans med min lilla plastränna.

Sikten har den fördelen att man inte behöver ödsla energi på att lyfta materialets tyngd utan bara utföra själva siktningen med en roterande fram och återrörelse.

Sikten består av 3 st cementhinkar. En av hinkarna är normal, den andra består av den översta delen av en hink och den viktigaste hinken har ett nät i botten.

Hink. rullbana och sikthink

Det hela fungerar så att man fyller den normala hinken halv med vatten, sätter därefter i den översta delen som fungerar som rullbana och sedan själva sikthinken.

Monterad rullbana

Rullbanan består av en hinks överdel där jag tagit bort öronen för handtaget.

Sikthink

Jag har gjort 3 st sektorformade hål i hinkens botten. Spar lite plast så att nätet kan fästas med rostfri tråd till plasten. Själva nätet är en fin variant av sträckmetall som jag har plundrat från en gammal papperskorg.

Detalj av rulle

Rullarna har jag köpt på Clas Ohlson. De är fastskruvade på en träbit som är figursågad efter hinkens radie. Träbiten är fäst från insidan med försänkta skruvar så det inte blir något som sticker ut. Jag rekommenderar att göra träbiten en aning lägre än som visat på bilden. Totalt är det 3 rullar med jämn delning runt hinken.

Fyll hinken med vatten tills vattennivån är några cm ovanför nätet.

Siktat material färdigt för rännan.

Siktat material åker i rännan

Mycket svartsand men inget guld.

Vid transport så har man sikthinken ytterst och staplar hinken och rullbanan i denna.

Sikthinken har också sina fördelar också när man gräver en bit upp på land. Gruset tvättas och man slipper bära de ofyndiga storlekarna av gruset till vattnet. Man lägger det ofyndiga materialet i en hög och återfyller sedan gropen med det innan man lämnar platsen.

SGFs guldvaskarträff vid Marnäsån 9 juni 2012

Efter förra årets sista träff vid Marnäsån, då ett par fina guldkorn hittades, var mina förhoppningar på denna träff lite större än vanligt. Marnäsån ÄR hårdvaskad men guld finns för den som är idog och har lite tur.

Nu visste jag ju var de fina guldkornen hittades. Platsen lämpar sig dessutom utmärkt för en ränna. Nu skulle det hittas guld!

På väg till träffen spekulerade jag och far om det skulle vara några besökare på träffen. Det har i flera år på rad varit hällregn just den här helgen med få besökare på träffen. I år var vädret skapligt men mulet. När vi närmar oss platsen ser vi direkt att vi inte är ensamma. Flera tält och husvagnar finns på vändplanen. Roligt, många besökare brukar innebär en trevlig kväll framför brasan.....

Efter att minglat runt lite och inhandlat ett par intressant häften om rullstensåsar i Kopparbergs län (till vrakpris) var det dags att tänka på guldvaskningen. Ryggsäcken och Ikeakassen packades och den lite jobbiga färden ner till ån tog sin början.

Vid ån så sänktes ganska snabbt mina förhoppningar. Vattnet gick högt vilket brukar betyda svårigheter med grävningen och att  hitta någon lämplig plats för rännan.

Gävlefolket hade redan riggat upp en listig anordning i vattenbrynet. Det var en vaskränna som matades med ett dredgemunstycke. En listig lösning som den händige kan snickra ihop själv. Nu ser jag ju mig själv som händig så jag blir lite sugen att snickra ihop min egen variant. Synd nog så tycker jag att pumparna låter så illa!

Grävplatsen bestämdes inte av var det såg lovande ut utan mer där det gick att gräva och köra ränna. Efter  lite tricksande och flyttande av stenar i ån kunde rännan komma i vattnet. Jag grävde i strandbrinken och materialet såg inte speciellt lovande ut.......  Rännan tömdes när jag tröttnat på att gräva. Den spännande finvaskningen slutade i en besvikelse, inte det minsta spår att något guld!

Knixigt att få till rännan

Jag beslöt att flytta mig efter ån och leta efter ett mer lovande ställe. 100 m nedströms så hittade jag en otillgänglig brant med tydliga lager av olika storlekar på materialet. Lagren visade att branten varit en åbotten en gång i tiden. Det fanns lager med sand, grus och mer leraktigt material. Dessutom fanns det några rejält stora stenar blandat bland lagren. Ett betydligt mer lovande ställe! Jag försökte ta material från övre delen av lerlagren och överliggande grus. Tanken var att eventuella guldkorn skulle hamnat i botten av gruset men inte kunnat arbeta sig ned genom lerlagret. På platsen gick det bara att använda vaskpanna. Vaskpannorna visade på rejäla mängder svartsand och de mm stora röda granaterna bidrog ytterligare till min övertygelse att platsen måste innehålla guld! Trots idogt vaskande i det lovande materialet så behagade inget guld visa sig. Till slut så sa ryggen stopp och jag fick erkänna mig besegrad och utan guld denna gång.

Otillgängligt = mycket guld.........

Lerigt och mycket svartsand

När jag återvände till lägerplatsen var där full aktivitet. Brasan var tänd och min hunger gjorde sig påmind. Baconet åkte i stekpannan och rostades rejält innan jag hällde på kolbullesmeten. Sedan tillagades en delikat kolbulle som avnjöts med lingon. Andra satsen kolbulle gick inte lika bra som en första. I min iver att vara slö så riggade jag upp stekpanna vilande i en klyka. Jag vet inte hur jag bar mig åt men plötsligt så sprätter klykan iväg och landar med sin sandiga nederdel i pannan......... nåja, halva kolbullen fick räven och den andra knastrade inte SÅ mycket mellan tänderna....

Men guldet då? Hade de andra guldvaskarna någon lycka? Jodå, några prospektörer från Jämtland visade upp ett rör med flera glimmande små korn. De hade använt en mycket fin high banker med dredgetillsats och lyckats köra lite större mängder material i en annan del av ån. Som vanligt gäller det att gräva på rätt ställe och mer material betyder mer guld!

Kvällen avslutades framför brasan med trevlig grillning och inmundigande av drycker. Svagare för bilförarna och eventuellt lite starkare för tält och husvagnsfolket. Ett väldigt trevligt möte är min sammanfattning!

Uppföljning av intressant uppslag

När jag var på geologins dag i höstas så pratade jag med en person som som hade hört att det skulle finnas guld i någon bäck nära ............ Även fast jag "pumpade" honom så kunde han inte precisera platsen utan det var tydligen andra hands uppgifter. Jag lade dock in området i min "besökslista" inför kommande prospekteringar.

För ett par veckor sedan var det dags, vattnet hade sjunkit undan i bäckarna och vädret var vackert.

Jag hade tittat ut ett par bäckar som jag ville besöka som åtminstone låg någorlunda i närheten av det "heta" området.

Den första bäcken börjar på ett berg och rinner en bit under ganska konstant lutning. Platsen där bäckens lutning minskade var mitt mål. Turligt nog gick det en liten körväg som gick att åka på om man tog det väldigt försiktigt.

Bäcken var av det mindre slaget men hade faktiskt några innevånare. Småfisken flydde i panik när jag närmade mig vattnet. Med tanke på hur fiskarna uppförde sig tror jag att det var bäckröding. Öring simmar iväg och gömmer sig och står sedan stilla, rödingen simmar vidare om du på nytt närmar dig. Öringens taktik fungerar dåligt mot mink medans däremot rödingens är mer anpassad för att klara minkens anfall. De härstammar båda från nord Amerika. Nåja, slut på biologi lektionen och tillbaka till guldet.

På platsen var det gott om fint lättgrävt grus. Bekvämt men sällan bra. En kontroll med vaskpannan avslöjade lite svartsand och granatgrus. Jag lade i rännan i bäcken och körde ett par hinkar. Resultatet var inte särskilt uppmuntrande. Inget guld och ej heller mycket svartsand eller tungmineral. Jag gjorde några till pannor på olika ställen men resultatet uteblev. Bäst att spara lite krut till nästa bäck!

Den andra bäcken var en aning större. Här fanns inget lättgrävt grus utan jag fick kämpa för varje spadtag i den hårda och steniga bottnen. Här såg det hela lite mer intressant ut. Massor av mörk sand visade sig efter grovvaskningen. Jag försökte plocka bort sanden med en magnet men bara minimala mängder försvann. Antingen var sanden omagnetisk hematit eller något annat tungmineral. Sanden var inte heller helt svart utan mer mörkt grå.

Trots de intressanta mängderna tungmineral så visade sig inget guld i pannan. Efter hårt grävande och några pannors vaskade så sa ryggen stopp när jag reste mig från pallen. Den låste sig och jag höll på att hamna i vattnet.... Efter en stund så ordnade det hela sig men jag tog det säkra före det osäkra och gick tillbaka till bilen för hemfärd.

Bäcken är fortfarande kvar på min lista för ytterligare besök!

Busktäktsgruvan

Här är en rapport från säsongens första guldrelaterade äventyr. Det tidiga vårvädret gjorde det möjligt att följa upp ett tips som framkom på SGF:s vintermöte. Tipset bestod i att kolla området öster om sjön Runn. Jag fattade inte varför men efter att tittat på "guldkartan" som SGU (Sveriges Geologiska Undersökning) tillhandahåller ser jag att den är uppdaterad med en guldanomali i området!

Utdrag ur SGUs markgeokemikarta "guld"

En kontroll på google earth, där jag har en oändlig massa svenska gruvor inlagda, visar på en gruva i närområdet. Vidare undersökningar visar att det är en gammal koppargruva vilket ytterligare ökar intresset. Detta måste undersökas!

Vintern är inte över ännu...

Väl ute i skogen visar det sig att våren inte kommit lika långt som i stan. Mina dubbfria vinterdäck ger upp när vägen blir istäckt och backen upp på berget börjar. Jag tar ut min utrustning som är av det lättare slaget och vandrar vidare. Vädret är kanon så en längre skogspromenad passar mig perfekt.

Lätt packning

När jag närmar mig området för guldanomalin börjar jag spana efter tecken på mineraliserade stenar. Ett plöjt hygge får särskild uppmärksamhet. Jag finner inga intressanta stenar utan fortsätter längs vägen mot gruvan. Några konstiga högar i skogen fångar mitt intresse. Inte kan det väl vara någon gammal gruva? Nej, någon gruva är det inte utan en bäck. Bäck och bäck, man kan väl snarare kalla det ett litet grävt dike. Hur som helst det är enda i vattenväg jag sett på hela promenaden så nu åker vaskpannan fram.

Vaskpannan visar ett intorkat lager svartsand som blivit kvar efter vinterns laborationer med sparat vaskkoncentrat. Pannan tvättas nogrannt och grävningen och vaskningen påbörjas. Materialet ser allt annat än lovande ut. Liknar mest sand blandat med väggrus hur nu det skulle kunna innehålla guld....

Säsongens första pannan vaskas utan några större förhoppningar. Men är det inte ett guldkorn i alla fall! Jo, ett pyttelitet mikro måste det vara! Allt för litet för att enkelt tas ur pannan. Kornet får ligga kvar och pannan fylls igen med grus. Två korn! Vad enkelt det kan vara. Nu tas kornen ur pannan och förflyttas till ett provrör. Pannan rengörs därefter nogrannt. Nu ska här utvinnas guld! Första panna tom. Andra pannan tom.... Likaså de efterföljande...... Sakta börjar jag inse att guldkornen är föroreningar för att jag gjort rent min repiga gamla panna för dåligt. Bäcken, eller snarare diket, innehåller inget guld......!

Jag fortsätter mot mitt huvudmål som är Busktäktsgruvan. Jag går efter en skogsbilväg och passerar flera jaktpass och jakttorn. Jag ser även en saltsten och när jag kommer till vändplanen, som är vägens ände, finns där en stor bal med hö och en utfodringsautomat för rådjur. Jojo, jägarna vet hur de ska öka sina chanser....

Jag går vidare efter GPS:en mot gruvan. Väl där möts jag av ett inhägnat gruvhål med en liten varp nedanför. Det som slår mig är den fantastiska utsikten. Berget är högt och gruvan ligger på ett hygge. Nedanför ligger sjön Runn med dess alla öar.

Den högt belägna Busktäktsgruvan

Jag kollar efter tecken på malm i gråbergsvarpen. Stenarna är inte rostiga och mörka som de brukar vara utan ser mer ut som granit. Konstigt, ser inte alls ut som en sulfidmalmsgruva som det skulle vara enligt beskrivningen. Till slut får jag syn på en sten som har en grön fläck av malakit, ett kopparmineral. Jag ser även en nyspräckt sten som underöks nogrannt. Jo, stenen innehåller guldfärgade mineral, alltså svavel eller kopparkis.

Malakit

Svavel eller Kopparkis

Jag hittar ett vattenfyllt hål där jag, efter att lekt isbrytare, kan vaska några pannor med material från varphögen. Tyvärr visar sig dock inget intressant och guldglänsande i pannan :-(.

Pizza smakar bra i det fria

Jag är inte särskilt besviken på resultatet utan sätter mig ned och njuter i fulla drag av den vackra vårvinterdagen och kollar på utsikten. Matsäcken åker därefter fram och ni kan ju gissa om den medhavda pizzan smakade gott!