Äntligen!!!

Nu har boken, Understanding Earth, som jag beställt kommit. Boken beställdes först på Amazon.uk. Efter flera veckor meddelade de att de inte kunde få tag på boken och annullerade ordern!!!! :-(


Efter lite sökande på nätet så lyckades jag hitta den till ett bra pris även på bokus.com.


En fin tegelsten på Engelska. A4 format, 23 kapitel och över 600 sidor med många fina bilder och diagram.

Part I.  The Modern Theory and Practice of Geology       1. The Earth System       2. Plate Tectonics: The Unifying Theory     Part II.  Basic Geologic Processes       3. Earth Materials: Minerals and Rocks       4. Igneous Processes: Rocks Formed from Cooling Melts       5. Sedimentation: Rocks Formed by Surface Processes       6. Metamorphism: Modification of Rocks by Temperature and Pressure       7. Deformation: Modification of Rocks by Folding and Faulting     Part III.  Earth and Planets Through Geologic Time       8. Reading the Rock Record       9. Early History of the Terrestrial Planets     10. Evolution of the Continents     11. Life Interacts with the Earth      Part IV.  Internal Geosystems     12. Volcanoes     13. Earthquakes     14. Exploring Earth's Interior     Part V. Surficial Geosystems     15. The Climate System     16. Weathering, Soils, and Mass Wasting     17. Groundwater and the Hydrologic Cycle     18. Streams: Transport to the Oceans     19. Winds and Deserts     20. Oceans and Coastlines     21. Glaciers: The Work of Ice     22. Landscapes and Seascapes     Part VI.  Earth Science and Society     23. The Human Impact on Earth’s Environment Återstår att se om det finns något i boken som kan hjälpa till i guldletningen! Nu har jag godnattläsning för flera månader framåt!! ;-)

Dalmasen minns......... Vaskträff vid Oreälv den 7 Augusti 2010

Vaskträffar som Svenska Guldvaskarföreningen anordnar brukar vara trevliga tillställningar. Så även denna gång. De hårdhudade, dvs de med husvagn, brukar anlända redan på fredagen. På lördagen anländer fler personer, vissa stannar bara över dagen, andra tältar och stannar till söndagen.

Lägerplatsen

Vi, dvs jag och min far, tillhör de som bara brukar stanna över dagen. Vi anlände på lördag förmiddag och startade genast att gräva och vaska. Fler och fler anslöt sig till guldjakten. Snart brummade flera ettriga vattenpumpar som försåg guldvaskarmaskinerna med vatten.

Entusiasm vid en guldvaskarmaskin - en High banker

Glada medlemmar

Gruset åker i vaskrännan

Dagens lyckosammaste guldvaskare

Själv så gillar jag enkelheten med handvaskning. Inget som låter och inga tunga vattenpumpar att serva och släpa på. Dessutom brukar gropen där jag gräver vara konkurrenskraftig även fast det går saktare än med maskinella hjälpmedel. Man får vara lite mer envis och arbetsvillig bara.

Guldets fru Fortuna log inte mot mig denna dag. Hur jag än grävde och vaskade lyckades jag inte hitta ett endaste lilla korn. När jag kände mig nöjd för dagen, dvs var trött och öm i ryggen, satte jag mig vid älvkanten och kollade på guldvaskare som sög upp grus med en handdriven pump, en Hendersonpump. Trots att pumpen såg ut att fungera bra tillstod han att han inte heller hittat något guldkorn. Jag bad att få prova pumpen. Jodå, pumpen sög bra och jag fyllde en panna med grus från bakom en liten sten. Jag vaskade materialet och se på sjutton, var det inte ett litet guldkorn i pannan! Snacka om tur, ett korn i dagens sista panna!

Litet guldkorn i pannan

Dagen avslutades vid lägerplatsen. Jag och far grillade korv och njöt i fulla drag innan lukten, den kväljande lukten, spreds sig. Jodå, satt inte Gävleborna och tryckte in rutten fisk, även kallad surströmming, in i de lyckligt gapande munnarna. Inte nog med att pappersbruken längs kusten luktar illa, måste de ta med lukten när de är ute och reser? ;-)

Kvällen fortsatte med lite samkväm och historieberättande vid brasan innan vi i skymningen påbörjade vår färd hemåt Falun. En trevlig dag att minnas. Nu är det bara att se fram emot nästa sommars vaskträffar.

Såll för guldvaskning

Jag tänkte spinna vidare på egentillverkade såll som passar för guldvaskning.

Med sållets hjälp tas grövre material bort och vaskningsprocessen går snabbare och säkrare. Normalt sätts sållet i pannan och fylls med grus. Därefter sänks att under vatten och man håller i både sållet och pannan och roterar allt fram och tillbaks tills allt finkornigt passerat sållet. Det grova materialet kastas sedan bort.

Det bästa vore att sålla materialet till en lite större dimension än de största guldkornen. Då reduceras det vaskade materialet och de eventuella guldkornen har lättare att sjunka till botten av pannan.

Nu är man ju lite optimist och vill för allt i världen inte råka kasta bort ett stort korn så sållet bör vara grövre än det största tänkbara guldkornet.

Vidare bör sållet ha så vid botten som möjligt då en större yta snabbar upp siktningen. Ett bra och användbart såll är en bärrensare! Den passar bra i pannan och har stor bottenyta. Dessutom är den billig.

Bärrensaren kan göras ännu bättre med ett finmaskigt nät. Nätet jag använt är en sträckmetall som jag tagit från en papperskorg. Sträckmetallen fästs längs ytterkanten med en tunn rostfri tråd mot bärrensaren.
För att underlätta att materialet kan passera sållet har jag tagit bort hälften av bärrensarens trådar. Det görs enkelt med en avbitartång.
Enkelt och fungerande!

Finsikt

Jag tycker det är roligt och tillfredsställande att göra mina guldvaskargrejor själv. Här är en idé på en enkel finsikt som passar för att sikta koncentrat. Siktning underlättar finvaskning eller är en förutsättning för körning i blue bowl eller liknande maskiner.

Du behöver en flatbottnad plastskål, glest tyg och lite rejäl tejp.

Börja med att skära ut botten på skålen. Det görs med en vass kniv eller kanske hellre med en lödkolv. Lödkolven har fördelen att plasten inte spricker och risken för skärsår minimeras. 

Klipp sedan ut ett stycke av det glesa tyget så att det täcker hålet och går upp en bit på sidan av skålen. Tyget fästs sedan runt om med vävtejp. Klart!

Kanske inte den vackraste skapelsen men den fungerar bra om det inte är för stora mängder som ska siktas.

I mitt fall valde jag en tvättpåse i något slags finmaskigt nylontyg. Beroende på vilket tyg som används kan maskstorleken varieras. Jag tror att ett syntetiskt tyg som inte drar åt sig vatten, och sväller, funkar bäst.

Lycka Till!

Kantigt guld 2

Här är en bild av ett litet guldkorn som jag själv har hämtat direkt ur bergets djup.

Bergguld

Förstoringen räcker tyvärr inte till för att ge guldkornet rättvisa men man kan se att det är betydligt kantigare, med små utstickande spetsar, än det vattentransporterade vaskguldet i en tidigare blogg.

Fina bokfynd...

Den enes skräp är den andres skatt! Jag gjorde fina bok fynd på Myrorna häromdagen.

Loppisar, myrorna och liknande är fina fyndplatser för böcker. I bland har man tur och kommer över intressant litteratur väldigt billigt.

Boken Ädelmetaller för det facila priset av 20:- måste betecknas som en riktigt fynd. Även diamanter för 40:- går under fynd kategorin tycker jag.

Jag har även beställt en tegelsten från Amazon. Tyvärr får jag den inte förrän efter jul :-(

Kantigt guld

Enligt gängse normer ska långtransporterat guld vara rundare än korttransporterat. Guld är väldigt mjukt och rundas/smids när det flyttar sig i vattendraget. Det gäller garanterat för större klumpar som har en egen tyngd och smider sig själv så att säga. Men gäller det även för mindre korn så kallat mikroguld?

Nedan följer bilder på guld i storlek 0,1-0,5mm från 3 olika vattendrag. Bilderna är tagna med samma förstoring så de relativa storlekarna på kornen är riktiga.

Vattendrag 1. Liten kort bäck som går i moränlandskap. Såvitt jag kan först borde inte guldet kunna transporteras mycket längre än max en km.

Vattendrag 2. Norrländsk större å som eroderat och grävt ner sig i isälvsavlagringar. Transportsträckan är okänd då en isälv kan föra med sig material långt ifrån. Materialet kan också komma från en lokal källa. 

Vattendrag 3. Större älv som eroderat och grävt ner sig i isälvsavlagringar. Transportsträckan är okänd då en isälv kan föra med sig material långt ifrån. Materialet kan också komma från en lokal källa.

Jag har svårt att dra några säkra slutsatser. Skärpan i det billiga USB mikroskopet räcker inte riktigt till. Möjligtvis att man kan ana att det som jag påstår är korttransporterat är det som ser mest kantigt ut. Fast det är svårt att avgöra då skärpan är olika även för bilder som visar samma guld.

Dalmasen minns............ Öppna Nordiska Inomhusmästerskapen

Smedjebacken, 13 Februari 2010.

Denna kalla februari dag åkte jag och kollade på en guldvaskartävling i Smedjebacken, som ligger i södra Dalarna. Tävlingen hölls i gamla mekens lokaler där man anordnat med fullstora tävlingsbassänger inomhus.

Svenska Guldvaskarförningen var representerad med flera deltagare och hade också försäljning av lite guldvaskarartiklar. Många Finländare fanns också på plats och man kunde höra lite "perkele" här och där när saker inte gick som det var tänkt. En del finnar var också lite högljudda av en annan anledning. De hade ju åkt finlandsfärja och utnyttjat det förmånliga priset på skattefri öl....... Stämningen var i alla fall trevlig och uppsluppen.

Ken Karlsson, flerfaldig världsmästare

De tävlande fick en hink med grus som var preparerad med ett okänt antal guldkorn, vanligen 7-10 och samma antal för alla, och ska efter signal vaska ur gruset så fort som möjligt. Därefter ska guldkornen pillas in i ett plaströr. När alla kornen ligger i röret om man anser att man är klar sträcker man upp pannan i luften och ropar. Tiden det tog att vaska antecknas av sekretariatet. Därefter läggen man röret i pannan så alla kan se det och man får inte röra detsamma innan antal korn är kontrollerade av en domare. Finner domaren att något korn fattas bestraffas man med 3 minuters tillägg per korn!

Då jag var där och kollade på lördagen då det var kval inför söndagens finaler tog de bästa guldvaskarna det lite lugnt och körde på säkerhet. Ett missat korn kunde ju innebära en missad final! De bästa hittade alla korn på lite mer än en minut!

Pannorna som används skiljer sig en del från de som vanligen används. De är mycket större och grundare. Normalt är rillor runt om och inte bara framtill som de normala pannorna. Tekniken är också helt annorlunda. Den sker med cirkulära rörelser och lite sida till sida då och då. Guldkornen som ska vara minst en mm i storlek är lite lättare att hitta det normalt mindre guldet man kan hitta i naturen. Därför kan man ha en annan teknik.

En trevlig och lärorik dag var det i alla fall.

Dalmasen minns............ Sundsvallsresan

Nu i mörka November känns det skönt att drömma sig tillbaka till semesterns guldvaskningturer. Den intressantaste var nog den till Sundsvallstrakten. Efter att hängt på Guldforum, en eminent hemsida för den vaskintresserade, hade jag blivit itutad att det skulle finnas vaskbart guld i Sundsvallstrakten.

Boende ordnades vid Lögdö Bruk och färden från Falun kunde påbörjas.

Väl på plats började undersökningen av åns grus nästan genast. En panna, två pannor.... flera pannor och flera ställen. Inget guld! Hade jag blivit lurad? Efter lite påfyllning av magen och studium av diverse kartor så åkte jag uppströms för nya försök.

Från parkeringen var det en rejäl nedförsbacke ner till ån. Nedkommen till ån vadade jag ivrigt, som en utter på jakt, ut till en grusbank mitt i ån och tog mina prover. Första pannan - tom! Andra pannan - tom! Var sjutton ÄR guldet undrade jag efter 10 resultatlösa pannor. Inte kan jag väl ha blivit lurad? Nej, det kan inte vara möjligt tänkte jag, fast lite konstigt var det allt att personen som talat sig så varm över ån helt plötsligt inte gick att nå på mobilen......... Det hela fick sin förklaring senare fast det är en annan historia.

Provtagningen fortsatte på flera ställen men jag måste ha träffat åns sämsta plats för varje panna var tom. Till slut, i ren desperation, så vadade jag ut till ett par rejäla stenar mitt i strömmen och tog mina prover bakom dessa. Och se på sjutton, var det inte ett litet guldkorn i alla fall! Jag fortsatte att gräva bakom stenarna och lyckades hitta ytterligare ett korn i den tilltagande skymningen. Resan var räddad! Guldet fanns, nu var det bara att hitta något bättre ställe att leta på.

Efter att provat på flera platser efter ån kunde jag konstatera att det verkligen gick att hitta guld i ån. Resultat var lysande eller katastrofalt beroende på hur man ser på det. Jag som är van att bara hitta något enstaka korn lite då och då var glad som en lärka då var och varannan panna innehöll något litet nästan mikroskopiskt guldkorn. Antalet var över förväntan men storleken! Det största kanske 0,5 mm och tunt som ett löv och de allra flesta 0,1-0,2 mm stora och lika tunna. Jag undrar vad allt guld jag fann vägde? I absolut bästa fall 0.1 gram troligen mycket mindre!

Oj, tog kameran själv ett kort?

Hmm, få se nu. Bilresa 100 mil, 5 nätter på vandrarhem, äta på gatukök osv. Räknar man rent ekonomiskt var det en katastrof men upplevelsen var fantastisk, särskilt när jag satt med näsan i pannan och hörde plask lite uppströms. Över ån vadar en stor älgtjur, säkert en 14 taggare, mindre än 50 meter ifrån mig. Naturligtvis så var kameran i ryggsäcken!

Jag hoppas att få återkomma till ån och hitta de stora guldkornen som kanske gömmer sig i gruset.