Tala är silver tiga är guld....

Härom veckan drog det lite i guldtarmen och jag tog en tur till skogs. Nu hade jag lite andra planer än vanligt och besökte inte någon intressant bäck eller å utan jag skulle besöka en silvergruva som jag hittat lite info om på internet.

Jag fann att gruvan skulle ha varit rik på gediget silver. Även lite guld skulle ha hittats. Det lät så intressant så att det måste undersökas!

Bilen kördes till den "anständiga" vägen tog slut och apostlahästarna fick tjäna som transportmedel resten av vägen.

Tydligen var det fler än jag som var intresserade av området. Jag hittade en grop bredvid vägen med en intressant sten som var helt sönderslagen. Jo, stenen låg i rätt riktning från gruvan. Isen hade nog eventuellt transporterat den från sitt ursprungsställe.

Trots ingående undersökningar såg jag inget som påminde om guld......

Jag fortsatte min vandring och då jag närmade mig såg jag flera tecken på platsens intresse. Jag fann flera borrhål som ett prospekteringsbolag gjort.

Vid den inhägnade gruvan fann jag ytterst lite varp. Själva gruvan var som brukligt inhägnad med ett staket. Jag snokade runt lite och fann en öppning i staketet. Tydligen var det fler än jag som var intresserade av själva gruvan!

Efter att utnyttjat öppningen i staketet sprang jag på några större stenar som visade tecken på prospektering. Stora bitar var krossade och jag såg hur det blänkte guldgult....... Jag såg den lovande mörka malmkvartsiten med stora gula fläckar av koppar och svavelkis. En lösslagen sten fick bli souvenir och åkte ned i ryggsäcken för närmare undersökning hemma.

Innanför staketet hittade jag lite krossad varp som åkte i den medförda vaskpannan. Det var lite knixigt att vaska i gruvhålet. Man stod högt och fick verkligen sträcka sig för att nå vattnet.

 Då finvaskningen närmade sitt slut såg jag några intressanta korn. Små små som skymtade alldeles utanför det andra materialet då jag lät vattnet cirkulera i pannan. Intressant! Jag sparade koncentratet för närmare undersökning hemma. Jag tog några fler pannor och sparade även detta koncentrat.

Väl hemma siktades koncentratet noggrant och finvaskades. Jo, visst var det några korn som uppförde sig som guld men ändå inte...! Kornen var tunga och massiva och "hoppade" ut mot kanten när man knackade på pannan. Det måste vara guld tänkte jag... Bara ett fel, färgen var inte gul utan silvrig.

En undersökning i mikroskop visade samma sak som jag sett i min lupp. Metalliska korn fast inte så gula och blanka som guld.

Jag kan tänka mig att kornen som är överdragna av en mörk patina är silver. Måhända har de ljusare och blankare kornen en högre guldhalt och saknar därför patinan?

Hur som helst en trevlig tur i skogen!