Dalmasen minns...... SGF vaskträff Ore 4 aug 2012

Så här mitt i vintern kan det vara skönt att drömma sig tillbaka lite till sommarens guldvaskaraktiviteter. Jag ser att jag inte skrivit något om augustiträffen vi hade i Ore. Här kommer några rader, med reservation för mitt dåliga minne, och bilder från den tilldragelsen.

Träffen var välbesökt i det vackra sommarvädret. Det grävdes av hjärtans lust både på land och i vattenbrynet i jakten efter det guldförande gruset.
Utrustningen varierade, vissa använde highbankers och pumpade vattnet från älven upp till den uppställda rännan. Andra grävde på land och bar med gruset för att handvaska ur det samma. Ytterligare andra grävde i strandkanten och vaskade vilket innebar den enklaste logistiken.
Själv körde jag något mittemellan. Jag bar ned gruset från land till strandkanten där jag hade en liten ränna som fick sitt vatten från en elektrisk pump.

Även de med highbanker fick besöka älven när de skulle finvaska koncentratet de samlat i sina maskiner. Koncenterationen över vaskpannorna var djup. När som helst kan det där guldkornet med stort G visa sig..... Mina fynd för dagen blev 5 skapliga korn och några små så kallade microkorn.

Framåt kvällningen hade åtminstone min rygg fått nog. Dessutom började magen knorra efter korv.
Som brukligt är så samlades alla i den närliggande grusgropen för att äta, glamma och diskutera dagens guldfynd.

De mest driftiga då det gäller köksattiraljen, de där trevliga paren från Gävle, hade dukat långbord mellan husvagnarna. Då himlen mörknat lite hade de även försett borden med skydd från himmelens makter.

Nu var det här inte vilken vaskträff som helst... utan den där träffen i början av augusti...
Ni förstår kanske; Gävle + början av augusti..... = SURSTRÖMMING!

Mycket god mat :-\

Nu började det dugga så smått. Det trevliga Gävlefolket tyckte synd att jag skulle stå i regnet och bjöd mig att sitta vid bordet under tak. Det var bara en sak, jag hade glömt gasmasken hemma ;-)

Tur nog så var skuren kort och med minimala regnmängder så det gick bra att sitta vid den närbelägna brasan där röklukten tog bort de värsta odörerna.

Allt efter som skymningen kom så vaknade även andra objudna gäster. Små svedknott i mängder! Tur nog så höll röken från elden de i någorlunda schack. Fler och fler samlades vid brasan och ringen blev allt större till knottens glädje. När vi lämnade sällskapet vid 21 tiden, för att åka mot Falun, var stämningen god och uppsluppen. Jag ser redan fram emot nästa års vaskträffar!