SGFs Vintermöte i Borlänge 2013-02-16

Mötet började som sedvanligt med lite mingel. Åtminstone ett 40 tal personer rörde sig i lokalen. Många var för mig kända ansikten men även flera okända. Jag såg några personer som gick omkring med SGFs introduktionshäfte. Det betyder att det blivit fler medlemmar i klubben. Roligt tycker jag.

Eriks fina vaskpannesamling

Efter en stund började föredragen. Peter och Kenneth började med att berätta om hur ett hjälpmedel för guldvaskningen fungerar. De talade om highbankerns olika delar och funktion.

Som åskådningsobjekt hade de lånat Kjell Åkes väl beprövade konstruktion. Denna maskin har visat sin duglighet vid våra sommarmöten. "Oräkneliga" ;-) är de guldkorn som fastnat i maskinens hungriga vaskränna.

I korthet fungerar maskinen genom att en bensindriven pump förser ett sorteringsverk med vatten. Gruset tvättas och det grövre ofyndiga materialet bortsorteras. Det finare och förhoppningsvis guldförande gruset åker genom maskinens vaskränna. Där guldet fastnar och ofyndigt material spolas bort.

Peter och Kenneth gick igenom funktionen på pumpen, sorteringsverket och rännan. 

Pumpen bör ha en liten överkapacitet så att den inte behöver gå på full gas och även klarar att pumpa vattnet en liten längre sträcka och även några höjdmeter upp på strandbrinken. En pump på ca 250 liter/min (1,5" anslutning) är tillräcklig för normala bredder på vaskrännan. Pumpen får gärna vara 4 takt vilken går lite tystare med bättre bränsleekonomi.

Där, där finns guldet........!

Sorteringsverket får en större effektivitet om vattenflödet som tvättar gruset är riktat emot sorteringsverkets lutning. Materialet tvättas effektivare då det tar längre tid för gruset att att passera vattenstrålarna. Det tvättade materialet passerar sedan en sikt där ofyndigt grövre material avskiljs. Siktens storlek väljs lite större än det grövsta guldet som man kan anta finns på platsen.

Rännans konstruktion kan variera men viktigt är att lutningen och vattenflödet provas ut så att det fungerar. Särskilt att tänka på är att inte rännan lutar i sidled eller är skev på något sätt. För att rännan ska arbeta optimalt krävs ett rejält vattenflöde. Det är bättre att ha ett större flöde än ett för litet. Vid ett för litet flöde packas rifflorna i rännan av sand och guldet fastnar inte. En sak att tänka på är att när gruset passerat sorteringsverket och runnit ned i rännan att försöka få en sträcka där allt lugnar sig lite. En bra grej är en tung gummimatta som ligger på ytan och tar bort luft och bromsar.

En annan sak att se upp med är om vaskningen avbryts så att vattenflödet sinar kan delar av guldskörden spolas ur rännan då man åter startar vattenflödet. Antingen så rengör man rännan eller kan man ha en balja under rännans utlopp under uppstarten. 

Testkörning

Guld i rännan!

Kenneth och Peter ansåg att en highbanker var det naturliga steget att ta efter att kapaciteten behöver ökas när handvaskning inte räcker till. Till den nya finlandsinmutningen kommer en highbanker att fungera utmärkt. Kenneth illustrerade en tänkt å/dalprofil med förslag på var det var lämpligt att placera pump, highbanker och var man börjar gräva. Fördelen med en highbanker är att flera kan gräva och skotta i en maskin. Testa på hemmaplan så att allt fungerar innan ni ger er ut i skogen. Ska ni långt ut i obygden kan några verktyg och reservdelar till pumpen vara på sin plats.

Peter och Kenneth fortsatte sitt trevliga föredrag med att berätta om nästa steg i guldvaskarkarriären nämligen dredgens uppbyggnad och funktion. Om jag kan tyda mina anteckningar ska jag försöka mig på en sammanfattning av det de sa i ett senare blogginlägg.

Efter de första föredragen blev det fikapaus. Vi lät oss väl smaka av goda smörgåsar, kaffe och hembakat fika. Ett stort tack till de medlemmar som ställt upp och bakat så goda kakor.

Mötet fortsatte därefter med att Paul Nymark berättade om sina spännande äventyr i Nome, Alaska. Paul visade även intressanta videoklipp från norra Finland. Bland annat en filmsnutt tagen vid SGFs nya inmutning. Jo, Paul konfirmerade att guld fanns på platsen! Paul är en riktig uppfinnarjocke och filmerna visade flera intressanta guldvaskarapparater.

Summasummarum, ett trevligt vintermöte i Borlänge. Jag är lika imponerad varje år att arrangörerna lyckas få ihop ett så gediget och intresssant program.