Dalmasen minns............ Sundsvallsresan

Nu i mörka November känns det skönt att drömma sig tillbaka till semesterns guldvaskningturer. Den intressantaste var nog den till Sundsvallstrakten. Efter att hängt på Guldforum, en eminent hemsida för den vaskintresserade, hade jag blivit itutad att det skulle finnas vaskbart guld i Sundsvallstrakten.

Boende ordnades vid Lögdö Bruk och färden från Falun kunde påbörjas.

Väl på plats började undersökningen av åns grus nästan genast. En panna, två pannor.... flera pannor och flera ställen. Inget guld! Hade jag blivit lurad? Efter lite påfyllning av magen och studium av diverse kartor så åkte jag uppströms för nya försök.

Från parkeringen var det en rejäl nedförsbacke ner till ån. Nedkommen till ån vadade jag ivrigt, som en utter på jakt, ut till en grusbank mitt i ån och tog mina prover. Första pannan - tom! Andra pannan - tom! Var sjutton ÄR guldet undrade jag efter 10 resultatlösa pannor. Inte kan jag väl ha blivit lurad? Nej, det kan inte vara möjligt tänkte jag, fast lite konstigt var det allt att personen som talat sig så varm över ån helt plötsligt inte gick att nå på mobilen......... Det hela fick sin förklaring senare fast det är en annan historia.

Provtagningen fortsatte på flera ställen men jag måste ha träffat åns sämsta plats för varje panna var tom. Till slut, i ren desperation, så vadade jag ut till ett par rejäla stenar mitt i strömmen och tog mina prover bakom dessa. Och se på sjutton, var det inte ett litet guldkorn i alla fall! Jag fortsatte att gräva bakom stenarna och lyckades hitta ytterligare ett korn i den tilltagande skymningen. Resan var räddad! Guldet fanns, nu var det bara att hitta något bättre ställe att leta på.

Efter att provat på flera platser efter ån kunde jag konstatera att det verkligen gick att hitta guld i ån. Resultat var lysande eller katastrofalt beroende på hur man ser på det. Jag som är van att bara hitta något enstaka korn lite då och då var glad som en lärka då var och varannan panna innehöll något litet nästan mikroskopiskt guldkorn. Antalet var över förväntan men storleken! Det största kanske 0,5 mm och tunt som ett löv och de allra flesta 0,1-0,2 mm stora och lika tunna. Jag undrar vad allt guld jag fann vägde? I absolut bästa fall 0.1 gram troligen mycket mindre!

Oj, tog kameran själv ett kort?

Hmm, få se nu. Bilresa 100 mil, 5 nätter på vandrarhem, äta på gatukök osv. Räknar man rent ekonomiskt var det en katastrof men upplevelsen var fantastisk, särskilt när jag satt med näsan i pannan och hörde plask lite uppströms. Över ån vadar en stor älgtjur, säkert en 14 taggare, mindre än 50 meter ifrån mig. Naturligtvis så var kameran i ryggsäcken!

Jag hoppas att få återkomma till ån och hitta de stora guldkornen som kanske gömmer sig i gruset.