Prospektering med Andreas

Så var det då äntligen dags för en prospekteringsträff med Andreas. Andreas, "Elgreba" har jag träffat genom diskussionsforumet http://www.guldforum.se.

Vädret var utmärkt, soligt men kanske lite onödigt kvavt.
Tanken med prospekteringen var att vi skulle vaska guld och sedan försöka leta lite efter källan till guldkornen.

Vi träffades vid ån och gick sedan till ett av Andreas specialställen. Väl framme var vi så sugna på guld att vi genast fyllde våra vaskpannor med grus och vaskade med stor iver. Mängden grus i pannan minskade och den myckna svartsanden började dyka upp. Jomenvisst, var där inte ett litet guldkorn? Lite mer finvaskning avslöjade flera små korn i pannan. De blänkte så vackert mot den blå bakgrunden i pannan!

Nu ska vi se...

 Efter några pannor hade den värsta guldfebern lagt sig och vi gick och letade efter källan till guldkornen. Andreas hade redan sin teori klar på varifrån kornen kom så vi gick upp en bit på land och grävde. Hålet vi grävde kan väl kanske liknas vid en mindre varggrop. Svetten lackade, myggen surrade och bromsarna bet. Efter ett tag var min rygg alldeles knölig av alla bett. Till slut blev gropen så djup innan vi nådde grövre material att det blev svårt att ta upp materialet med spadarna. Detta åtgärdades genom att Andreas lämnade mig ensam på platsen som "mygg och bromsmat". Själv gick han och hämtade en fyllhammare så att vi kunde få upp gruset ur gropen.

Andreas i varggropen

En hink och plastpåse fylldes med förhoppningsvis guldförande material och bars ned till ån för vaskning. Det visade sig att det var mycket jobb för lite men ett par supermikro guldkorn innehöll materialet i alla fall.

Därefter var det dags för lite förfriskningar, dvs mat och öl. Min mat var av det lyxigare slaget, mycket bättre än jag normalt brukar ha med mig. Jag smorde kråset med kycklingspett och currywok. Vad Andreas åt nämner jag inte man han tackade inte nej till sista ölslatten och kycklingspettet..... Vi satt och mådde bra ett tag i solskenet innan vi beslöt oss att testa den medhavda vaskrännan. Som vanligt var det ett bestyr innan rännan fungerade som den skulle. Var inte vattnet för djupt så var det inte tillräckligt strömt. Det hela löstes till slut genom att vaskrännan gillrades upp på en flat sten på djupt och strömt vatten. Rännan hölls sedan fast en liten stock. Inte så snyggt men det fungerande!

Jag vid vaskrännan

Vi skickade siktat material igenom rännan tills vi tröttnade. Därefter vidtog den spännande slutvaskningen. Jodå, rännan fungerade bra, särsklilt på att fånga svartsand..... Mängden svartsand var alldeles för stor för att eventuella guldkorn skulle gå att upptäcka. Svartssandsmängden reducerades genom att jag försiktigt vaskade av detta in i en annan panna. Andreas kollade den avvaskade svartsanden en gång till så att inget guld smet. Efter en stund så var mängden svartsand hanterbar. Vi delade broderligt på återstående svartsand och finvaskade tills bara guldet återstod. Jojo, fångsten var mycket bra, åtminstone tycker jag det som kommer från guldfattigare områden.

Fint resultat

Därefter körde vi några pannor till som vi handvaskade. Nu började vi känna oss lite mätta på guld och vi gjorde ytterligare undersökningar för att försöka finna guldkällan. Vi var särskilt intresserade av ett rostigt lager i sanden. Det rostiga lagret hade lite grövre material. Några pannor avslöjade att skiktet var guldförande, åtminstone på de allra minsta mikrokornen.

Intressanta rostiga lager

Är det inte ett litet mikro??

Innan det var dags för hemfärd så observerade vi ett intressant lager på andra sidan ån, ni vet, "grannens gräs är alltid grönare". Andreas började vada över i den starka strömmen. Väl över och lite blötare om fötterna visar det sig att det går en djupränna precis innan land så det var bara att vada tillbaks.......

Ooops!

Jag tackar Andreas för guidningen, sällskapet och en oförglömligt trevlig dag!